...så skrev jag detta på min blogg;
nu har jag insett att jag MÅSTE (i ordets lösaste bemärkelse, skulle välja mycket annat före detta, typ luft) ha en ny soffa. Min nuvarande soffa är jätteskön men så nedsutten och sönder att det guldiga paisley-mönstret inte väger upp det längre. Den här nya soff-hetsen började redan i våras när jag såg den perfekta rosa soffan på loppis i Vasa och inte köpte den. Grämer mig fortfarande och grips stundtals av obändlig lust att köra till Vasa och se om den finns kvar, men det är den nog inte. Så, nu har jag inlett jakten på ett substitut. En ny soffa.
Jag kan berätta att jag fortfarande dras med samma gamla soffa. Precis lika nedsutten och söndrig som då. I ETT ÅR har jag tänkt på att köpa ny soffa och hittills har inget hänt. 365 dagar har gått och på de 365 dagarna har jag varit till Ikea två gånger tror jag och till ett femtiotal loppisställen med möbler. Helt otroligt. Kan inte ge er bättre exempel på den separationsångest från röven min tumme lider av.