Faffa skulle ha fyllt 81 i veckan och idag skulle vi antaglgien ha firat honom, kaffe på söndag-raditionalister som vi är i släkten. Inga hägrande VM-guld, ingen sommarvärme, inga fina låtar på repeat, inga fullspäckade jobbveckor, inga resor, ingen nätdejting och ingen mängd öl i världen skuggar över det faktum att jag inte får ge honom en korsordstidning och en godispåse i år och sen få höra "Ellen dellen innan kvällen upp på blåa himlafällen, hu ere me kärleken och förlåtapojka?". Ett plus med pollenallergi att man småpyyl lite hur man vill, man ser ändå helt svullen och förstörd ut.
Det är något så fullkomligt oresonligt över döden. Och livet sen.