I lördags hade vi en något improviserad fotografering i skolparken pga orsaker jag inte kan gå in på här och nu, men om ett par dagar så kan jag det. Även om orsaken till att jag inte kan gå in på det inte läser min "plugg", så kan det vara bra att vara försiktig. Hur som helst, nedan kan ni se hur det kan se ut när syskon och fader Strömberg står framför kameran. Bakom kameran stod givetvis Ragnar.
Här nynnade Julia introt till Top Model.
Inte här.
Möt lillebror.
Syrran.
Brorsan.
Brorsan tycker ju btw typ skitmycket om oss.
Så här coola är vi. Fast papp är mer rock än hiphop tydligen men whatevz, we still cool.
Strömbergs - keepin it real since '92.
Hade jätteroligt på fotograferingen och resten av helgen - som innehöll bl a tequila med vännerna, kaffe med släkten och en kall och skön Fäboda-timme igår kväll som avslutning - har också varit guld, typ topp tre helgerna det här året. Förutom den värsta krapulan i mannaminne igår då. Är fortfarande lite lätt skakis. Är egentligen för gammal för att dricka på lördagar nu mera, eftersom min gamla lekamen behöver åtminstone två dagar att vila upp sig efter en kalasfylla. Hej och hå. Dessutom känner jag mig mentalt för gammal för sånt leverne. Men sen tänker jag att Håkan Hellström var 26-27 när han gav ut sitt första album och skrev Ramlar och festade som ett svin, så egentligen är jag väl ganska normal.
Och den braiga helgen toppades med bästa måndagen ever idag, för polisen ringde och sa att de hade hittat min cykel! Den blev, som ni kanske minns, stulen en onsdagkväll i maj och nu är den upphittad i ett dike i Larsmo. Alla vägar leder till Larsmo. Så fuck off tjuven för att du stal min cykel, men tack för att du inte monterade sönder den och sålde delarna på svarta marknaden eller vad nu ni kriminella har för er. Men skit samma - min peed är tillbaka! Dessutom har jag skrivit en A4 skönlitterär text idag, vilket är mer än jag skrivit på hela sommaren. Kompis, det går bra nu!