Sitter i möte halva eftermiddagen. Spånar på framtiden och känner att jag tillför nåt. Cyklar genom stan med en bra ljudbok i hörlurarna, nickar åt nån bekant, sneddar lite vårdslöst över gatan som man gör när man tror sig äga trafiken. Jag har fått nåt bokpaket till posten, hämtar ut det, öppnar det lite för att se vad det är. Det är Johannes Ekholms Kärlek liksom.
Handlar mat. Lyssnar på ljudboken, dras med i den ganska förutsägbara men pricksäkra ungdomsromanen. Handlar gurka och zucchini och broccoli och spetskål och vitlök och ingefära och ris och kaffegrädde och en del annat. Går långsamt genom affären, står länge vid glassfrysarna och tänker.
Cyklar hem, möter Ida, säger "vi ses på onsdag" för då ska vi på bio. Susar över gågatan, förbi stadshotellet och ett par tomma affärslokaler och H&M och Halpa-halli, korsar rapakanalen. Kommer hem, hörlurarna piper om att de behöver laddas. Möts av musik i lägenheten, Vasas Flora och Faunas nya skiva har kommit på posten den med. Dricker te i soffan, sjunger med i några låtar. Pär föreslår att jag ska ställa upp som Mathias Björkas i Sikta mot Stjärnorna. Bläddrar i nya boken lite, ser pladdrigt ut.
Det är enkelt att känna tillförlit och lugn när man bor i en liten stad och himlen är hög som den bara är i september.