Små feta fåglar är något jag tycker väldigt mycket om. Andra fåglar också, men speciellt bofinkar och talgoxar och dom. Det är något i kombinationen smala korta ben och stor mage som är oemotståndlig. Det här och mycket annat har jag funderat på i helgen. I fredags satt det en talgoxe och sjöng i trädet utanför mitt hus och när jag hör sånt blir jag alltid lite glad. Nu har det dessutom varit plusgrader ett par dagar, så trots att jag vet bättre, att det kommer vinter ännu, så kan jag inte låta bli att tänka på uteserveringar och solglasögon, tunna skor och vindar från havet. Och då är jag inte någon som vurmar för våren annars. Rent konkret så har jag varit på ypperligt trevlig personalkväll hemma hos N & P, tack för det. Jag har också druckit te med Mia-Irene och ätit gudomliga mockarutor, tack för det med. Sen har jag försökt skriva lite, men allt jag gör blir till skit just nu. Så istället har jag raderat, strykit och skrivit om. Vilket fyller sin funktion det med, eftersom jag gärna långt och mycket om detaljer utan direkt betydelse för handlingen. Men det är en jobbig fas när allt en har skrivit låter som kattpiss när en läser igenom det.
http://www.youtube.com/watch?v=Y3Vm5Gt8y6w
Jag har också lyssnat en hel del på Kwabs. Den rösten alltså.
Förresten, jag jobbar heltid nu igen kan jag berätta. Min fina kollega D försvann till sjöss så tills vi pusslat ihop personalstyrkan igen jobbar jag utan mina skrivarmåndagar. Det suger, men så är det ibland. nån dag kommer det bli bättre. Men istället har jag fått ett skrivande extraknäck den här veckan som jag är skitglad över. Jag berättar mera sen, eftersom jag gärna vill vara en av de där bloggarna som håller hemligheter och inte berättar nåt.
Och jag lovar att jag ska ladda kamerabatteriet den här veckan. Och att jag ska vara gladare och lyckligare. Satan.