Det måndigaste av måndagar

Sitter och läser alla bloggar jag kommer på, även de dåliga, för att hitta nån slags inspiration till ett inlägg som inte bara skulle vara en uppradning av saker jag gjort i helgen (träffat mitt brorsbarn för första gången, sett på Skam, druckit whiskey med ett väl utvalt gäng, ätit middag i Larsmo, gått på Jaro-match). Jag skulle liksom vilja skriva ett riktigt åsiktsinlägg, helst ett välformulerat sådant. Sånt som folk gillar. Men jag vet inte, känns inte ens som att jag har speciellt många åsikter idag.

För mig är det lite jobbigt strax efter nåt av ens inlägg (typ det om barn och barnlöshet) blir jättemycket delat och läst, för då kan jag inte skaka av mig känslan att jag borde skriva mera sånt. Att folk förväntar sig nåt särskilt av mig och sitter och blir besvikna framför skärmarna. Jag klarar inte av förväntningar så bra över huvud taget. Slår bakut, gör tvärtom, skriver små och ytliga fylleberättelser i några veckor framöver. Hoppas lite att folk ska stanna kvar och läsa även dem, hoppas lite att folk ska falla bort och tröttna och glömma mig.

Men idag har jag inte ens en liten, ytlig fylleberättelse att komma med. Det är bara så jävla mycket måndag. Vad vill ni läsa om? Vad ska jag skriva? Ge mig ett ämne eller nåt, jag är som mest kreativ bara jag har nån slags ram. Det blir ju inte mindre måndag för det men tisdagen, som är den nya måndagen egentligen, blir kanske lite, lite roligare.