Hej från Ronneby - min makes hemort. Här har vi nu vart i snart en vecka och vi har har det gudagott. Egentligen ska ju jag inte blogga speciellt mycket under semestern, men om inte för annat så kan det ju va fint för mig att läsa det här inlägget sen i mörkaste vintern när sommarn känns som blott en myt.
Ronneby ligger i Sveriges minsta län Blekinge, som i sin tur ligger i södraste Sverige, granne med Skåne. Ronneby är inte känt för nånting alls, förutom att här finns en brunn som sociteten vallfärdade till förr i tiden. Det är ungefär lika stort som Jeppis och det är rätt så trevligt, i alla fall när det är som nu, grannt väder. Slut på föredrag.
I tisdags var första dagen vi vaknade här. Vi sov länge pga utmattande tågfärd kvällen före och på eftermiddagen gick vi i Brunnsparken och lallade en bra stund. Satt och tittade ut över ankor och läste tidningar.
På kvällen åkte vi och badade med Pärs syster Sara, och sen körde vi på en liten rundtur. Det är väldigt fin natur här, speciellt för en österbottning som är van med nåt som påminner men ändå skiljer sig. Mycket klättervänliga ekar och sånt som vi inte är direkt bortskämda med hemma.
I onsdags hängde vi hos Pärs mommo på dagen. Det här är inte hon, utan Pär som liten, söt <3333
Vi hann även med ett besök på Björketorp, en ekologisk gård som säljer bl a sin egengjorda glass. Let me tell you, det är den godaste romrussinglassen och således den godaste glassen jag ätit. Dessutom fick vi träffa kalvar. Jag tror inte det finns nåt djur eller nån människa som kan inbringa sådant lugn i mig som en ko gör.
Sen deltog vi i quiz på Bistro Bakgården. Förra sommaren gjorde jag och Pär ett likadant gästspel i Sara och Annas lag och då vann vi. Vilket vi SÅ KLART gjorde i år också. "Quizlegenderna" kallar dom oss inte häromkring, men dom borde kanske göra det.
I torsdags kom mamma, Thomas och Nortti på besök. Det är bara typ två timmar mellan Klippan och R:by, så det kändes motiverat med ett besök här. Ingen av dem hade varit i Blekinge förut, förutom Thomas som var på fotbollsläger i Karlskrona som femtonåring. Vi visade dem stan. Eller rättare sagt; Pär och hans mamma Karin visade stan, jag är ju nästan lika mycket turist jag.
Vi gick på loppis. Jag köpte de här tre sakerna och mamma köpte en stol och en lampa. Jag är mest njöd med den sorgsne, märkligt målade Musse Pigg-figuren. 10 kronor gav jag för den, den kommer passa in perfekt på min kitsch-hylla. I Ronneby finns två året runt-loppisar, Kupan och Lindra. Sommarhalvåret arrangeras också loppis i brunnshallarna varje söndag. Tyvärr inte den här söndagen, för då är det hundutställning - LOL. Men det gör inget, för vi ska gå på loppis i Möljeryd istället. Jaja, back to vad vi gjorde.
Sen fikade vi på Café Mandeltårtan. Vilket ställe! Beläget bredvid brunnsparken och i en sekelskiftesvilla med sammetssoffor och kungaporträtt på väggarna. Jag åt den här maffiga saken; det va lemoncurd och vanilj och cheesecake och maräng och jag vet inte allt. Mycket gott och dessutom billigt. Mandeltårtan är nog det närmaste ett måste man kommer i den här stan.
Igår åkte vi till Karlskrona, grannstan. En otroligt vacker stad, uppbyggd på öar. Stan är med på världsarvslistan, om det nu imponerar på nån. Men så här ser deras simhall ut!!!!! Dog nästan lite, jag är ju väldigt förtjust i både jugendarkitektur och simhallar. Hela stadskärnan är väldigt mysig. Vi köpte några trisslotter, tittade på torget (som är Norra Europas största eller nåt sånt) och dreglade över möbler på Movement, en fin second hand affär för möbler. Mycket teak och designlampor och sånt. Köpte tyvärr inget, men nån dag!!!! Tog inga foton heller, var för mezmerised av allt snyggt. Kunde ha köpt i princip allt där inne.
Eftersom det var cirka två mijloner grader varmt bestämde vi oss för att åka ut med båt. Jag tycker ju oavsett väder att man ska ta chansen om man blir erbjuden en båttur men det är ju extra trevligt när man svettas. Vi åkte ut med Gåsefjärden, en guidad tur som tar två timmar och man får se allt viktigt, typ Kungsholms fort och sånt. Karlskrona har ju en ganska speciell historia (gammal örlogsstad som once upon a time var påtänkt som huvudstad) och är man intresserad av typiskt gubbiga saker som militärhistoria och sjöfart så borde man nästan hälsa på i Karlskrona nån gång i livet.
Efter turen åt vi Blekingebuffé på Marinmuséet (ska tydligen va skitbra om man är lagd åt det hållet, det är inte jag så vi sket i allt utom maten). Stekt strömming, raggmunk och lingon. Väldigt gott och ovanligt fräscht för å va buffé, brukar undvika bufféer om jag kan. Stod för ett ögonblick och övervägde att ta en kroppkaka också, men det vågade jag mig inte på. Vi skrattade rätt länge åt att alla våra vänner åkte på Flow eller WoW igår och här satt vi och åt sill och potäter efter en guidad båttur. Pensionärslife for life så att säga.
Till sist hittade vi rester av ett Jeppisband på kulturhuset Oden. Den där affischen var väl ungefär lika gammal som jag skulle jag tro. Sen åkte vi hem och var ganska nöjda med dagen.
Idag har vi vart på Kulturcentrum och sett på en utställning som en bekant till Pärs familj har. Den var fin, hon hade bl a tryckt på tyg och sytt klänningar av tyget.
Sen besökte vi Minta, en jättestor inredningsaffär med en massa olika grejs. Mycket dyrt, typ Berså-porslin och linnelakan och sånt, men också mycket prisvärt. Definitivt värt ett besök om man bara är lite inredningsintresserad. Köpte vi nåt undrar du förstås?
Ja, vad sägs om två meter av ett av mina favoritmönster från Marimekko, Kulkue? Dom hade slutförsäljning på tyger och det här kostade allt som allt 312 kronor. Det tycker jag är ett sant fynd! Fast nu var det inte vi som köpte det, utan Pärs mamma som köpte det åt oss. Tack! Det ska bli en tavla till gästrummet av det här tyget har jag tänkt.
Sen har vi inte gjort så mycket mer. Vi lever ju som kungar här hos Pärs mamma, känner mig bortskämd på ett dekadent sätt. Inte helt otrevligt. Imorgon ska vi då på loppis till Möljeryd och på måndag åker vi vidare till mammas i Klippan. På det hela är det ganska kul med semesterresor, även när de inte går längre än hit till grannlandet.
Jag har fullkomligt STRÖSSLAT det här inlägget med länkar till olika ställen häromkring, för jag tycker det är så synd att det här vackra lilla länet är så i skymundan. Jag visste ju knappt att Blekinge fanns innan jag träffade Pär. Jag hoppas liksom inspirera nån att ta vägarna förbi. Jag är väl lite jävig, men va fan. Det får man väl va ibland.