Jag fick en myrslok i present
Den var taggig och tung, men den var bara min
Jag var så glad, jag höll den i armarna
Den ville inte sitta still, den var obekväm att hålla i
Den for omkring och nosen var obehagligare än vad jag hade trott
tungan som ett vått streck som for och for
Men det ville jag inte erkänna
Jag och myrsloken var på en ö,
det var ett slags midsommargäng utspridda runt och i huset på ön
Det var höga blåa himlar
och klippor och skärgårdsljud
Min myrslok hade precis lugnat ner sig
när en tärna började skrika över oss
Tärnor är kända för att bli aggressiva när de ruvar
En gång anföll en tärna Pär på stranden, hackade honom i hjässan
så att blodet rann ner för ansiktet på honom
blodet RANN
Det här mindes jag nu
när tärnan började cirkulera runt mig, jag kisade upp
Hon gled genom det blåa, ägde det
Skrek högre, kom närmre
Så när tärnan, vit och svart och ilsket röd
med hat i blicken, galla i näbben, skrik i strupen
redo att hacka oss
gjorde en dykning mot mig och min myrslok
sträckte jag upp armen och fångade henne i luften
i en enhands-lyra, i en segergest
Mitt i hennes anfall
Jag kände vingpennorna trasas sönder i min näve
något tunt i fågelskelettet krossas mellan fingrarna
men jag släppte inte
Jag skrattade och hade panik, sprang in och letade efter nån
Kolla vad som hände, jag bara…
Jag höll fram den nu allt mer kippande tärnan
framför mig
Hennes vinge var inte där den borde vara den,
hon var inte längre den fågel hon borde vara
hon var fågeldelar slumpmässigt placerade på varann i min näve
Vad fan har du gjort, är du sjuk i huvudet
En äcklad min, en skrämd min kanske
Jag skulle ju bara…
Jag såg ner på myrsloken på armen jag hade försökt skydda
men den hade rullat ihop sig och svarade inte längre
I andra handen kunde jag känna tärnans tunna kropp
fortfarande darrande, väsande
gå allt mer sönder