Jag har i flera veckor tänkt jag skulle skriva en lista som skulle heta Det Bästa Jag Vet. Har börjat, men inte kommit så långt, eftersom jag insåg snabbt att mycket av det jag tänkte lista handlade om frisk luft.
En torr höstvind.
Att öppna att fönster och låta kall luft strömma in och krypa ner under ett varmt täcke så att det blir som ett bo.
Sängkläder och filtar som vädrats länge, utomhus.
Dricka kaffe utomhus.
När man städar och är skurat klart golven och tar in trasmattorna från utsidan, första gången man går på dem på golvet när de fortfarande är kalla.
Älskar verkligen höga himlar, vind i seglen, frisk luft. Det är väl knappast nåt unikt, men det förvånade mig lite över hur många saker som handlade om det. Yet, I sit here i mitt lilla kontor och radar klistermärken och trycker på knappar hela dagarna. Älskar i och för sig både att rada klistermärken och trycka på knappar också. Ibland förlorar jag mig själv på Tiktok i timmar, på klipp som bara handlar om att nån testar olika tangentbord och hur de låter. Ryyyyys.
Härom kvällen sa jag till Pär mycket förnöjt att det ABSOLUT bästa jag vet är att ligga under ett fluffigt täcke och sticka in fötterna under en lagom tung tyngd. The girls who get it get it osv. Det är också ljuvligt att sitt-ligga i soffan och peta in tårna under Pär där han sitter i andra ändan. Jag somnar också alltid med händerna instuckna under röven på mig själv. Det är nåt mycket avslappnande med att låsa fast sig på det där sättet.
Det är spännande att försöak ringa in nåt om sig själv och sen försöka snickra ihop en teori om vad det betyder. Jag tycker alltså om det som rör upp och rör om - men också det som ankrar fast mig i nåt. Så kom jag på det!
Jag borde bli ett träd. Sticka rötterna djupt så in i helvete i marken och känna vinden blåsa genom kronan. Kan inte tänka mig en trevligare existens. Tror jag skulle bli en ek. Eller det är ju det jag hoppas, en sån där evighetsek som det klättrar barn och ekorrar i. Men jag skulle säkert bli en liten bitter rönn, svag och flamsig, och mest till glädje för skatorna. Inte ens som träd kommer man väl undan sig själv.
Alltså, kommer jag fortsätta min mänskliga existens ännu en tid. Det var bara det jag ville säga, hej!