Ja, jag hade ju en blogg också. Varje vecka skriver jag upp på to do-listan att blogga ett par gånger, varje vecka låtsas jag inte om att den punkten aldrig blir överstruken. Oh well. Det är inte som att jag har så många tankar atm som förtjänar att präntas ner.
Det är väldigt mycket det där vanliga: sitter i kontoret och gör… Ja, vad gör jag? Ibland går jag härifrån med en känsla av att bara ha suttit och stirrat, ibland blir jag hög på min egen effektivitet. Svarar på mejl från höften, snabbare än Lucky Luke, bockar av grejer utan att blinka. Där emellan sover jag, försöker okra laga mat varje dag, men misslyckas ganska ofta. Tänker att jag ska gå ut på en promenad. Sitter kvar. Stickar lite, klipper lite, dammsugar. Ligger med en bok på magen och tänker att nu, nu ska jag plocka upp den och börja läsa.
Det låter mer deprimerat än vad det är, egentligen har jag bara svårt att komma igång. Förr eller senare så stiger jag upp och går ut på promenad, eller läser ett kapitel. Lagar middag, eller bloggar.
Som nu.
Det är ju aldrig speciellt svårt när man väl har börjat.