Jag städar bort julpyntet idag. Försöker fundera vad som kommer vara annorlunda när jag plockar fram det igen. Hur mycket som kan hända på ungefär elva, kanske tio månader. Eller hur lite.
Helt onödigt förstås, för jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad jag tänkte eller kände förra julen när jag plockade fram och tillbaka tomtarna. Jag minns ingenting, så det är nog lite mycket begärt att tro att jag ska kunna förnimma framtiden.
Jag försöker kapsla in dagens tankar och känslor i julgranskulorna jag lägger ner i den rosa plastpåsen. Binder om påsen och föreställer mig hur allt slår emot mig, som en doft eller ett damm, när jag öppnar igen. Jag är här, här är jag, tänker jag med varje kula.
Så otroligt samtidsskadad man är. Allt ska vara mindfulness, allt ska vara en historia. Efterkonstruktionerna börjar redan innan nuet är slut.
Det är vanlig måndag imorgon. Måste fråga julgranskulorna vad jag tänker och känner inför det.