Under de närmaste veckorna kommer jag harva igenom ett gäng önskerubriker jag fått skickat till mig på Instagram. Jag efterlyste specifikt smala och oväntade sådan och ni levererade! Vill du också vara med och önska rubriker, kommentera på bloggen.
Jag började läsa tyska på åttan och i böckerna Neue Adresse (klassiskt skolboksnamn) fick vi lära känna en finsk familj som flyttade till Heidelberg. Första kapitlet handlade om hur pojken i familjen, Roope, träffar grannfamiljens Opa på gården och hur de båda bondar över ordet Auto som ju betyder bil på både finska och tyska. I ett senare kapitel, kanske till och med så tidigt som andra eller tredje kapitlet, som för övrigt hette Flohmarkt ohne Flöhe (loppmarknad utan loppor), går Roope (eller var det hans storebror?) på just en flohmarkt och hittar en bild av påven, ein Bild vom Papst. Om den arme Roope köpte bilden eller inte, det minns jag inte, men jag har ett svagt minne av att de gick och åt Spaghetti-Eis efter flohmarkten. Men uttrycket ein Bild vom Papst glömmer jag aldrig.
Varför just den här glosan och det kapitlet fastnat i mig är svårt att säga. Kanske det var vår tyskalärares muntra fnysning om att det var en särdeles onödig fras att kunna i detta stadiet. Att en lärare erkände nåt sånt hörde inte till vanligheterna. Kanske är det helt enkelt det att Papst är ett ganska roligt ord, speciellt om man enligt sin egen svenska dialekt kallar sin far för papp. Det skapas som en tankebrygga mellan påven och papp som man kan finna komik i om man vill.
Kanske det med mitt möte med den exotiska Spaghetti-Eis:en, en glassportion formad som en pasta bolognese, med vaniljglass pressad i spaghettiliknande strån, jordgubbssylt som sås och riven vit choklad som parmesan, som gjorde det. Glassbarer är poppis i Tyskland och det säger något om tysk humor tycker jag, den här klassikern i dessa glassbarer.
Kanske det inte finns nån förklaring, kanske vissa saker bara planteras i en och slår rot utan anledning. Av en sån icke-anledning kommer jag aldrig heller glömma att freden i Nöteborg slöts 1323 och inget annat år. Det hade jag i och för sig nytta av bara här förra veckan när de frågade på Radio Vegas frågesport Vinn eller försvinn (som Pär jämt ska lyssna på) vilket århundrade Nöteborgsfreden slöts. Tror aldrig nån vrålat ”Det här kan jag ju!!!! 1323!!!” så snabbt och hårt förr.
Tillbaka till påven då, och Das Bild vom ihm (ihn? Dativ, ackusativ? Blir svettig). Jag tror det helt enkelt var det att jag var så ny i mina tyska utbildning att alla ord och glosor, hur obetydliga de än må vara, kändes som ett steg ut i en vuxenvärld. Jag tänkte nog att jag en dag skulle flanera längs med Berlins gator, titta in i nån liten kiosk och se en löpsedel och kunna liva upp det med all säkerhet katolska kioskbiträdets glåmiga eftermiddag med ett korrekt: ”Åhå! Ein Bild vom Papst!”.
Nu har jag aldrig fått tillfälle att naturligt använda just den tyska glosan, men jag har då och då, när påven skymtat förbi på tv eller så mumlat för mig själv: mmhm, ein Bild vom Papst. Och jag har ätit Spaghetti-eis! När jag bodde i Tyskland var jag inte sen att beställa en på första bästa glassbar. Kort recension: Meh ¯\_(ツ)_/¯