Jag har inga traditioner alls på midsommar.
Nåt år har jag druckit snaps, badat och grillat på nån villa, nåt år har jag kollat film med persiennerna nerdragna. Ibland har jag varit ensam, ibland tillsammans med andra. Alla år känns ändå okej, alla år har haft sin charm.
Alla år har det ändå blivit midsommar. Med eller utan blomkrans.
Det är rätt skönt att inte ha traditioner; det betyder att man inte kan misslyckas. I år har jag just fått semester och känner mig som en trasa; ihopknycklad och bortslängd. Tidigare år när jag varit trött har semestern kommit som en lättnad; ett kallt dopp en varm sommardag. I år har jag inte känt den där lättnaden än. Men den kommer väl, när kroppen och hjärnan fattat.
I år är det här mina planer för midsommar. Katterna ligger och sover under en fläkt och Pär jobbar fortfarande. Radion står på i köket, ingen lyssnar. Vi tänkte kanske åka och bada senare. Igår köpte vi rökt lax för 40€ (i misstag), så vi äter nog lax och nypotatis idag igen. Det är väl midsomrigt?
På söndag packar vi böcker och badkläder i bilen och åker mot Sverige. Det är kanske då den kommer - lättnaden?