I söndags var det 30 grader varmt på altanen där vi satt och åt rabarberpaj med Pärs familjebekanta. Vi gick ner till havet men det var bara nio grader varmt i vattnet och tur är väl det, för jag hade inga badkläder med mig. Det känns mer som en semesterresa när vädret är så här. Som nåt annat. Men värmen (och i förlängningen torkan) har bittra eftersmaker; är det så här det börjar? Slutet. Väderrapporterna är plötsligt något man håller koll på.
Det visslar lite ibland när jag andas, och jag andas tungt. Alla bihålor är täppta och ögonen svällda och rinner. Jag som inte hade hunnit utveckla symptom hemma ännu fick en käftsmäll av pollen när jag kom hit. Det kliar i gommen och allt känns tungt. Om kvällarna känner jag mig nästan febrig.
Men jag har läst nästan tre böcker redan och vi har varit på loppis. Köpte inget, men ändå. Vi har träffat familj och vänner och jag har tänkt en hel del på mitt skrivande. Förra gången jag var här hade Jaga Vatten just kommit ut. Min förläggare ringde och sa att det blir en andra upplaga och jag jublade, vi var på väg hem från Pärs mommo när hon ringde. Jag vaknade till meddelanden om recensioner, bad Pär läsa de bästa delarna högt.
Nu är det fem månader kvar till nästa bok och jag bävar lite inför hösten. Det är så mycket som ska hända då.
Jag hade inte tänkt ta bloggpaus denna vecka, men jag gör det kanske ändå. Jag antar det är bra att fundera tyst ibland också.