Okej, ska vi se hur mars såg ut på instastories? Klart vi ska!
Började månaden med lite mindfulness och kom fram till flera viktiga insikter.
Senare på kvällen såg vi Gambämark på Arenan och jag uttryckte min kärlek för humorgruppen Kaj. J:et i Kaj skickade och frågade om jag var full. Det var jag inte.
Tre dagar senare hade jag en bra hårdag.
Och Dylan McKay dog.
Alexander Pärleros besökte Vasa och cirka alla i mitt feed var där. Inte jag, pga jag var hemma och var upptagen med att va tveksam. Ladies, det lönar sig att utrycka sin tveksamhet kring även de mest populära grejerna - aldrig fått så många svar på en story förr och alla höll med mig. Tills nån vecka senare när jag... well, mer på detta ämne senare i inlägget.
Det blev Kvinnodagen...
... och jag spexade till det.
Min mejlbox hade ångest.
Och så blev det Mello-final. Det här var min egen favoritkommentar.
Det här var er. Kan jag ju iofs förstå, hehe.
Det lackar mot val. Jag gjorde en valkompass och det visade sig att jag är vänster - vem skulle ha trott det?!
Bemärkelsedagar värda att komma ihåg. Börjar sakna att ha papperstidning när jag ser det här. Vi hade det ett par år, men sen några veckor tillbaka har vi bara onlineprenumeration, det blev lite för dyrt. Saknar dock att bläddra i pappersversionen om mornarna och låta ögonen falla på såna här små saker.
En annan bemärkelsedag! Sorglig för vissa, men väldigt glad för mig detta år! Fick mitt arbetsstipendium som ni vet. Och för den som undrar så påbörjar jag det nästa år, tills dess jobbar jag vidare på ordkonsten.
Fördel med att bo med nån som ser på sportnyheterna jeden tag: man kan få nys på roliga handbollslagnamn, t ex Skuru (som på min österbottniska är... öh, röven? Vet inte ens vad det heter på finsvenska och orkar inte förklara mera grafiskt).
Frågade vad ni trodde min roman Klåda handlar om bara baserat på namnet. Fick många intressanta svar, vissa ganska nära sanningen.
Lyssnade på musik ibland.
Och var jättetrött. Jag tycker jag ser ut som ett lejon på denna bild. Om ni tittar noggrant ser ni också konturerna av den sjukaste finne jag haft i HELA MITT LIV. Jättestor, jätteöm, jättelångt under huden och på tinningen?! Fick typ spänningshuvudvärk av den.
Deltog på Fridays for future en solig fredag.
Jobbade jättelång dag och tog paus i mitten för att se på Paradise Hotel.
Fick fina Yrsas bok på posten och blev superglad, speciellt eftersom jag hade feber och var hemma den dan.
Hade också frågestund med er pga var så uttråkad. Den här var en av den roligare frågorna jag fick.
Och till sist: uttryckte min ”tvekan” inför Pampas nationaldag. Här fick jag också in en lavin av meddelanden med folk som höll med och/eller berättade vidriga saker de känts sig tvingade att göra pga kulturen som genomsyrar såna där slags evenemang. Fick också ett par sura kommentarer där jag bl a fick lära mig att 1) ”ingen minns en fegis” och 2) jag inte borde kritisera eftersom jag inte deltar. Tja, min kritik baserar sig visserligen på fördomar eftersom jag aldrig deltagit i just Pampas-veckan. Men jag tycker ändå man får kritisera sammanhang man inte deltagit i. Jag tycker det finns en massa sjuka saker jag aldrig gjort men ändå tycker verkar lite jobbiga/tråkiga/fåniga/fel.
Det här är ingen kritik mot de som väljer att delta, det är kritik mot stämningen och jargongen och grupptrycket som gör att allt skrattas bort.
Jag har deltagit i en rad mindre studentjippon under min tid i Åbo och visserligen haft kul ibland, men också gjort en massa grejer som lämnat fadd eftersmak. Och jag pratar inte bara bakfylla.
Jag fattar att man kan ha jättekul på t ex Pampas och jag vill inte vara nån jävla moralkärring. Jag är verkligen ingen som spottar i glaset eller inte skulle festa till det då och dä, MEN jag tycker jargongen kring det hela STINKER. Jag vet hur lätt det är att dras med och tänja på dina egna gränser, speciellt när man är ung eller osäker eller båda delarna. Det finns något skevt i allt som normaliseras och hetsas kring i såna sammanhang. För ni vet ju - ingen minns en fegis. Tänk lite på de orden och vad man kan använda dem till. Skulle ärligt talat vara intressant att samla in anonyma ”vittnesmål” kring studentkultur i Svenskfinland och se vad som försiggår. Det är så klart inte bara Pampas nationaldags fel, men det blir kanske det tydligaste exemplet. Feel free att spill the beans i kommentarsfälten om ni vill. ELLER prove me wrong och berätta om alla åtgärder som tas för att folk ska känna sig trygga osv.
Och med det sagt så var det mars slut, även på instagram.