Igår lämnade jag in Klåda!!!!! 96 sidor och strax över 40 000 sidor och en jävla massa ångest. Det känns sååå skönt, men det är ju på sätt och vis också en falsk lättnad - hela skiten ska ju redigeras ännu. Säkert flera varv. Men det är också ett mycket mindre ensamt jobb. Jag gör ju bara som förläggaren säger jag ska göra. Det är inte speciellt svårt - eller just nu känns det inte speciellt svårt i alla fall, jag längtar nästan efter det. Få in en annan människas ögon i texten och allt det.
Jag hade tänkt dokumentera deadlinen-dagen med ett klassiskt ett foto i timmen-inlägg och jag började på, men... ja, vi kan ju gå igenom så långt jag kom.
Vaknade strax efter åtta. Var jättetrött, satt upp till två-tiden och skrev dagen innan. Som så många andra dagar den senaste tiden, inte hållbart alltså.
Efter nio nån gång var jag färdig sminkad och tvättad och då åt jag frukost. Nåt så fräsigt som knäckemackor med ost och paprika. Peppar alltid mina mackor om ni undrar vad dammet på är.
Vid tio gick jag mot kontoret. Ändå lyxigt att bestämma sina arbetstider själv. Tycker det är häääärligt att sitta länge och sminka sig och lyssna på dagens poddskörd och ta sin tid före man går ut och möter världen.
Gick via AE för att hämta fastlagsbullar åt mig och kontorskollegorna. Nu blev det ba två jag köpte, för Anniina va sjuk, men kände mig ändå som världens bästa kontorskollega.
Och mandel, så klart. Om det nånsin var nån tvekan om saken.
Åt min bulle, drack min kaffe och jobbade.
Jag satt där och jobbade tills jag gick därifrån, vilket blev lite tidigare pga deadlines-race. Jag korsade torget...
... och satte mig och jobbade på Robbans med en chai latte. Mina dagar är inte alltid så här caféstinna, men ibland så.
Lyssnade på Solanges nya skiva medan jag skrev det sista. Yaaaaaaassss!
Sen kom Moa dit! Vi satt och jobbade tillsammans a k a enda sättet jag umgås med folk nu för tiden :-))))))
Sen dök Johan upp...
... och Jennifer! De har alla tre varit i Spanien på nåt artist in residence-grej och enda de kunde prata om var nån ost de hade ätit. Och nåt vin dom druckit. Och solen som hade lyst. Och mandlar dom ätit direkt av träden. Lät ganska otrevligt. Tacka vet jag Finland i februari och dubbla jobb. Det är stärkande för själen det.
Sen tar bilderna slut. Jag kan återberätta kvällen: jag satt och skrev på Robbans till fem, sen gick jag och köpte en fryspizza och gick hem. Väl hemma skrev jag lite till och åt pizza och strax innan åtta skickade jag iväg manuset, slängde mig på sängen och steg inte upp förrän imorse. Ni fattar - inte så mycket kul att ta bild av.
Som sagt, Klådan är inte färdigt än, men hästjobbet är gjort. Resten går av bara farten, det vet jag. Malin kallade mig väldigt duktig idag när vi sågs och jag vill nog hålla med. Hur det än går så har jag skrivit en till roman! Jag har skrivit TVÅ böcker!!!