Jag hinner än, jag hinner än!
Idag gjorde jag ett juligt kort! Jag har tänkt ge de åt en som inte läser min blogg eller på nåt sätt vistas på internet (fammo) så känns ganska safe att visa upp det här.
Pysslade detta underverk på min sista ordkonst-lektion detta år! Allt du behöver för att härmas är lite papper, limstift och en hålstans. Så enkelt att ett barn eller en 32-åring med extremt låg pysselambition kan göra det.
Jaa-a, sista ordkonstlektionen för i år. Den här terminen, livets första, ordkonst har lärt mig att jag både gillar att hänga med barn och pyssla mer än vad jag tidigare trott. Tonåringar har jag alltid gillat att jobba med, men yngre barn har känts lite skrämmande. Och även om jag vidhåller att jag nog inte ska satsa på en karriär inom det pedagogiska (jag har ju inte magiskt fått en massa extra tålamod plötsligt) så är jag bättre på att både pyssla och hänga med barn än vad jag tror.
Imorgon ska jag och Anniina städa ur kontoret och sen är det jullov. Så skönt, men också lite vemodigt. Även om ordkonsten fortsätter i nån form och i alla fall en stund och jag är helt beredd att påbörja mitt riktiga författarliv, så är projektet och det här året slut nu. Jag och Anniina har haft mycket roligt år. Vilda idéer, märkliga uppdrag och experiment, djupa samtal, ett och annat nervsammanbrott men också jävligt mycket allsång och skratt.
Äh, nu ska jag sluta va sentimental! Vissa saker ändrar, men sist och slutligen blir nog allt bra ändå. Kanske till och med bättre.