Jag tror att ni vid det här laget vet ganska långt olika saker som intresserar mig eller saker jag tycker om att prata, läsa och lyssna om. Jag kan också intressera mig ytligt och lite för det mesta, jag behöver inte nödvändigtvis dela ett intresse med någon för att med intresse lyssna på när dom pratar om sitt intresse, om ni fattar. Men. Det finns vissa undantag.
Idag tänkte jag bara lista de saker i världen som får mig att zone out inom två sekunder. Jag orkar knappt förklara att det så klart är hur okej som helst att vara intresserad av de här grejorna, det är till och med bra om nån är det, så att jag slipper. Orkar inte heller poängtera det totalt meningslösa med att försöka få mig intresserad. Det har inte hänt på snart 32 år - det lär inte hända nu heller. Förutom kanske sista punkten då.
Bilar
En film som handlar om en bil jag ändå gillar.
Jag kan inte - och detta är inget poserande från mitt håll - se skillnaden på olika bilmärken, jag vet inte ur deras logo ser ut och jag har väldigt svårt att föreställa mig ett scenario där jag skulle prioritera att lära mig det heller. Jag har också svårt att känna igen bilar; man kan ju vara ansiktsblind, men jag tror på riktigt jag är bilblind. Det fastnar liksom inte i huvudet på mig. And don’t get me started on det mekaniska; skulle jag kunna byta ett däck eller ens fylla på olja om det krävdes? Mycket otroligt. Förutom rent ekonomiska orsaker är det här orsaken till att jag aldrig ägt en bil ännu. Men eftersom jag ändå gillar saker man kan göra med bilar (t ex köra och hälsa på folk utanför gångavstånd) kommer vi nog i nåt skede köpa en bil. Det är väldigt svårt att inte ha bil i Österbotten, tyvärr.
Högtalare, synthar och förstärkare
Ett synthband jag ändå gillar.
Allt sånt som liksom gränsar till ett musikintresse men egentligen handlar om ljudkvalitet och sånt får mig att drabbas av akut narkolepsi. Jag blir nästan provocerad av hur tråkigt det är med samtal som kretsar kring vilka hörlurar som ger bäst ljud eller vilken klassisk synth som gav just det där ljudet. Jag vill bara lyssna på musik, okej?!
Hudvård
En person som ägnar sig åt hudvård i en tv-serie jag ändå gillar.
I try, I really do, men så länge jag har en kräm jag kan smörja on ansiktet med om det blir torrt så är jag nöjd. Jag är väldigt bekväm med att lita på auktoriteter när det kommer till sånt och vill helst att nån ska välja ut den perfekta krämen åt mig utan att jag behöver veta något alls om syror och kollagen och bla bla bla. Nu för tiden finns det ju så många självutnämnda experter just på “beauty” att det är lite svårt att veta vem man ska lyssna på, men man måste väl bara hitta nån man litar på. Jag tycker däremot det är väldigt roligt med smink (inte på det där sättet att jag faktiskt typ tvättar mina borstar) men älskar att man med färg och skuggor kan ändra ansiktet.
Entreprenörskap
En entreprenör i en tv-serie jag ändå gillar.
Igen, det här är verkligen något jag försökt ta till mig eftersom jag ändå har ett eget företag och är man bloggare så tas det lite för givet att man i alla fall lite ska tycka det är kul. Eller har jag verkligen försökt..? Osäkert om jag ska vara helt ärlig. Jag tycker hur som helst inte det är ett endaste litet jota kul och jag har förlikat mig vid tanken på att jag antagligen aldrig kommer bli (framgångs)rik på grund av det. Jag är tyvärr också nästan sjukligt ointresserad av fonder och aktier och allt sånt som eventuellt kunde vara bra att syssla med om man nån gång vill bli mindre o-rik.
Tv-spel
En låt om tv-spel jag ändå gillar
”Du har inte spelat det rätta spelet”, pffft, det är inte så enkelt. Jag har en bror som är den mest bevandrade människan jag vet när det kommer till tv-spel; han har alla konsoler, alla spel och kan allt. Skulle det finnas ett rätt spel så hade han hittat det by now. Jag har försökt och visst, jag tycker det är roligt med nån enstaka match i Tekken då och då, jag har i perioder spelat my fair share of Guitar Hero och Singstar men det är ju inte spelet i sig som är roligt, det är ju nåt annat. Lika lite som min bror kan förstå hur man kan tillbringa flera timmar uppslukad med en bok kan jag förstå tv-spelens magi. Min hjärna är tv-spelsteflon.
Filosofi
En bok om filosofi jag ändå gillar.
Okej, det är väl ett lite väl brett ämne att avfärda bara så där, för filosofi kan ju verkligen vara allt och inget. Det är ju som att säga att man inte intresserad av politik, det går liksom inte, det genomsyrar allt. Jag trodde dessutom ini det längsta att jag ÄLSKADE filosofi pga älskade Sofies värld som barn och för att jag och Eva brukade prata om filosofi i gymnasiet. Tyvärr är ämnet för mig numera alltför förknippat med unga män höga på sina egna formuleringar som håller oombedd föreläsning klockan tre en lördagnatt. Jag säger inte att det är en 100%:ig sanning, för senast i höstas hade jag en mycket trevlig äldre man och filosof till bordsherre på en middag, men vad är det som gör att filosofin alltid drar till sig folk i fedora-hattar? Om ni förstår vad jag menar. Det är som att det vore helt ok att vara hur douchig som helst med filosofin som ursäkt. Filosofi som ämne är ju det mest akademiska av alla akademiska ämnen och för nån med grava komplex inför akademin känns den sällan välkomnande. Vad fan vet jag om Wittgensteins filosofiska undersökningar? Dessutom gillar jag handling och konkretism lite för mycket för att riktigt känns mig hemma i filosofin. TYVÄRR får jag väl ändå säga. Skulle gärna läsa typ en Sofies värld men för vuxna och kanske bli lite nykär i filosofin, reclaima dem från fedora-männen. Tips emottags ödmjukast.
Bubblare: motorsport, husrenovering, självhjälpsböcker, actionfilmer och k-pop.