Jeansbyxans vara eller icke vara

Hej hej bloggen! Idag hände något oväntat och storartat: jag hade jeans på mig! 

FullSizeRender.jpg

Kolla! Här är jag i jeans på jobbet! Här ser ni kontoret förresten. Jag delar det med två andra, mitt skrivbord är det med blomman på. 

Jag kan inte komma ihåg senast jag har haft jeans på mig, det är inte bara den varma sommaren som utgjort pausen utan också kanske nåt år av en evig tights & klänning-look. Det här är första gången i hela mitt liv som jag har ett jobb som inte kräver en särskild klädsel eller ens funktionell klädsel på det sättet - jag kan basically ha på mig vad jag vill! Inom rimlighetens gränser då, misstänker det skulle börja harklas menande om jag kom in i t ex ringbrynja och bikini.

Jeans har jag visserligen kunnat ha på mig på After Eight också, men eftersom jag har värdesatt funktionalitet OCH bekvämlighet när man går från att servera lunch till att sitta och skriva utan att byta om, så har jeansen i min garderob fallit i glömska. 

IMG_0931.JPG

För det är ju jävla obekvämt med jeans alltså! Jag KAN inte köra 12 timmars dagar i jeans, speciellt inte när halva dagen är att sitta ihopsäckad framför en dator. Det går bara inte. Det känns som att ha tvångströja på sig. Och när det finns så mycket equally snygga alternativ! Tights och klänning - sällan fel.

Fattar inte Pär och hans likar som går i jeans 24/7. Om jag haft jeans på mig en dag på jobbet så är det  absolut första jag gör när jag kommer hem att ta av mig dem. Men Pär, nä han ligger i soffan och kollar tv i jeans, går promenader i jeans och äter frukost i jeans. Helt ofattbart för mig. Jag har en teori om att det här är ett manligt beteende (om vi nu ska prata om manligt och kvinnligt men), men det här baserar sig bara på studier i min egne nära familj. Är ni såna som kan vistas i jeans längre tider eller är ni team Ellen?

Satt som i givakt i min kontorsstol hela dan och krossade eventuellt nån mjälte när jag hoppade på cykeln i morse pga denna kompromisslösa linning och stadiga tyg. Man kan ju fråga - varför? Är det värt detta självspäkeri? 

FullSizeRender.jpg

Ja, kanske. Ibland i alla fall. För det är ju jävligt snyggt med jeans, det är det.

Igår kväll låg jag och funderade ut vad jag skulle ha på mig nästa dag och mina tankar drogs nästan omedelbart (via en ribbad pennkjol som jag älskar men inte riktigt hittat användningsområde för ännu) till dessa mom jeans jag köpte på Asos rea i somras men inte använt än.  

Kände mig så jävla phresh imorse när jag drog på mig dom och en vit tisha. Kände mig som Dylan i Beverly Hills, vilket vi väl alla kan enas om är en eftersträvansvärd känsla.

FullSizeRender.jpg

Kände mig snygg ännu när jag kom hem, nu med en min favorittröja som värmande lager. Jeans ändå - så snyggt. Och jag får ju försöka komma ihåg att det här är ju ändå första gången jag använder just de här jeansen, jag har ett par ingångna i garderoben som är betydligt mer förlåtande. Och även de här ska väl nötas ner och mjukna i sinom tid.

30 sekunder efter att jag tagit den här bilden, sprungit upp för trapporna och stängt dörren bakom mig slet jag av mig brallorna. Nån måtta med snyggheten får det ändå va.

Och nu ska jag iförd min mjuka, jättesköna, inte alls Dylan-i-Beverly-Hills-iga tights laga mat.