LÄST
Jag har läst två ytterst olika böcker på senast. Jag har lyssnat (eller lyssnar ännu) på Ragga som du shoppar av Lin Jansson och läst (eller läser ännu, heh) Människan är ett känsligt djur av Rafael Donner.
Ragga som du shoppar är förutom en väldigt dålig titel en ganska underhållande classic chic lit. Mycket Göteborgsmiljöer, ganska rolig (speciellt i uppläsning av Clara Henry), mycket sprit och precis så förutsägbar kärlekshistoria som man vill ha i genren. Den är verkligen inte nyskapande i uppbyggnaden, men känns ändå fräsch tack vare att den är genuint rolig och ändå känns ganska modern i beskrivningarna av alla relationer. Tycker definitivt den är värd ett lyssn om man likt jag gillar att bli underhållen.
Rolig är väl inte första ordet jag tänker på när jag har läst Människan är ett känsligt djur MEN underhållen blir jag ändå av Rafael Donners självbiografiska essä. Jag var ganska beredd på att hata den pga HALLÅ ”självbiografisk essä”, lever på pappas namn osv ni vet men jag hatar faktiskt inte den! *ringer till Aftonbladets tipslinje* *väser andfått fram ”Ellen Strömberg hatar inte nåt, nej, hon hatar INTE sa jag”* *svimmar med telefonluren tryckt mot bröstet*
Donner skriver visserligen ganska lillgammalt ibland och jag blir lite provocerad/avundsjuk på alla resor och allt han verkar ha hunnit med och hur blasé man kan vara kring saker som aldrig ens varit i närheten av inom räckhåll för mig (och många andra) men det är ändå ganska sympatiskt. För det första är det välskrivet, liksom skönt för ögonen och hjärnan, men det är också självutlämnande och sårbart på ett trevligt sätt.
Vill liksom high-fivea Rafael när han skriver om hur han skäms för att vara så gråtig. Jag är ju iofs kvinna och ”får” gråta på ett annat sätt, men jag har alltid varit way too tårögd för vad som anses va riktigt koscher i vissa österbottniska sammanhang. Hur många gånger har jag inte känt den där brännande känslan i näsborrarna och hållit tillbaka, hur länge har jag inte jobbat på att perfektera konsten att gråta till en långfilm på tv så att ingen märker det.
Men tillbaka till Människan är ett känsligt djur. Den är bra! Inget banbrytande här heller, men bra. Pluspoäng för otroligt behagligt formgiven bok, inlagan fullkomligt smeker ögongloberna.
LYSSNAT PÅ
Jag har lyssnat på två skivor och enbart två skivor lately.
Först ut Sarah Klangs EFTERLÄNGTADE debut Love in the Milky Way som tack och lov lever upp till hypen. Jag älskar Sarah Klang och det borde ni göra också.
Sen har jag lyssnat på den här märkliga Ted Gärdestad-skivan som inte är nån Ted Gärdestad-skiva egentligen utan Signerat Peter Nordahl. Nordahl har typ mixat om Teds låtar och gjort symfoniversioner av dem, men med Teds sång över. Blev lite nyförälskad i Teds musik efter att ha sett filmen om honom och de här versionerna är assköna att lyssna på.
Båda skivorna finns på Spotify.
TITTAT PÅ
Jag såg massor när jag var sjuk förra veckan. SMILF som jag redan pratat om, Bron 3&4 som jag också pratat lite om, High maintenance som jag i alla fall nämnt. Alla tre bra serier. Sen såg jag om Fyra bröllop och en begravning och fan, vad den är bra alltså! Topp fem bästa romcomsen nånsin skulle jag säga (minus Andy McDowells söndersågade skådespel då). Hade också glömt hur uppenbart politisk den är. Eller inte uppenbart kanske, men med dagens glasögon på är det en tydlig kommentar till samkönade äktenskap. Tre heterobröllop, men den största kärleksscenen är onekligen den på begravningen. Ska vi se på den? Ja men om ni insisterar:
He was my east, my west, my BUÄÄÄÄÄH. Man behöver inte vara lipsillar som jag & Rafael Donner för att gråta till det här.