Wow, tack, jag älskar er. Like-mängden på mitt förra inlägg hörni. Vill bara göra nån slags handen på hjärtat och rörd-min åt er så ni förstår hur ni motherfucking BÄR mig ibland.
Två grejer har hänt idag som var liksom precis det jag behövde.
Nummer ett:
jag räknade ihop min arbetstimmar på projektet den här hösten. Jag har gått runt och haft dåligt samvete för att jag dragits med en känsla av att ha jobbat för lite. Men inte ens mitt skoningslösa samvete kan fajtas mot hårda siffror. Jag har inte jobbar för lite, jag har jobbat för mycket. Nu tänker jag inte berätta precis hur mycket, för det är fan inget att skryta med, men övertid finns.
Nummer två:
Flora Wiström bloggade veckans citat och det löd så här:
Och precis så är det ju.
Nu ska jag dricka en kopp kaffe. Den här tiden på dygnet! Livin la vida loca.