”Kan du göra en spellista på temat höstmys? Du vet jag har ju en spellista som heter Mys med typ Ella Fitzgerald, Elvis och Monica Zetterlund? En mer indie variant av den.”
Något i den stilen frågade/sa Ellen till mig för igår. Och det är klart att jag sa ja. Jag har alltid älskat blandband och spellistor, att upptäcka musik genom genomtänkta sammansättningar är ofta bekvämt och tacksamt. Ja, jo, jag vet att dessa skapelser lätt fungerat/fungerar som ett sätt att stila för den som vill, men för mig är de bara kärleksmanifestationer. Musik är trots allt det bästa som finns, typ. Inget väcker i alla fall lika mycket i mig, får mig i lika hög grad att vilja tänka, springa, le eller snyfta.
Av allt att döma är jag långt ifrån ensam om inställningen och kanske är det därför det väcker så mycket känslor också i fråga om inkludering och motsatsen (?) utanförskap? Musik binder samman och separerar folk, i den yngsta ungdomen kanske med ohälsosamt stor kraft ibland.
Fortfarande är det en underbar sak att dela en bra låt, och här är 25 försök från mig.
Jag vet att det är enkelspårigt värre här när det gäller ljudbild och stämningsläge, men jag har inte ens försökt uppnå något annat. Jag vill att det här ska vara ljudet av en tisdag i oktober eller november när det flyter på rätt bra, inte utan vemod men inte heller med några akuta bekymmer kanske. Även de situationerna är värda ett ljudspår, som en hyllning till vardagen kanske. Jag har alltid gillat den för att den, när den fungerar som bäst, känns kravlös och alla framsteg känns som bonusar. Jag har alltid ogillat att klä upp mig, men älskar att trivas till vardags, det får hellre vara onsdag än lördag och hellre en bra vers än en storslagen refräng (till er nördar som kommer att tänka på Teenage Fanclubs ”Verismilitude” här kan jag bara säga att jag ser ett, typ, egenvärde i upproret också). Blir det långtråkigt får ni väl bara sluta lyssna på det här och göra något festligare.
Något kort om 25 vardagsnedslag på hösten:
Alice B ”Där solen slår”
Alice från den ”finare” sidan av Göteborgs förstäder spåddes bli nån slags superstjärna när hon släppte sina första låtar för sex-sju år sedan, har jag för mig. Så blev det väl inte riktigt. Jag tror tiden inte riktigt har varit den rätta för det. Hon har i vilket fall som helst gjort mycket bra, både som soloartist och som sångerska i School 94.
Bergen ”Sländan”
Jag är överlycklig över att Fredrik Norberg, den underskattade, inte alltid lika direkte, i Popsicle (vid sidan av Andreas Mattsson) släpper musik igen. Tre singlar finns ute och ger anledning att hoppas mycket på mer.
Neko Case ”Polar Nettles”
Kanadensisk singer/songwriter som jag vet långt ifrån allt om, men som har gott om pärlor i katalogen. Ett artistskap att utforska.
Sebadoh ”On Fire”
En gång partade jag med vänner om hur väl den här musiken passar när det är dags att plocka fram hösttröjorna. Jag vet inte vad det är som gör det, men det är så.
Yo La Tengo ”Autumn Sweater”
Ja, på tal om temat.
Ron Sexsmith ”Still Time”
Kanadensisk singer/songwriter nummer två på denna lista. Köpte skivan den här skivan i gymnasiet. Inte säker på att jag någonsin tagit mig igenom den, men den innehåller mycket fint.
Sonic Youth ”Incinerate”
Ett band som egentligen är ett stort svart hål i min musikallmänbildning. Med tanke på hur många trevliga människor jag träffat som haft Sonic Youth-tröjor är det skamligt/onödigt att jag har så dålig koll på dem, men här är en riktigt bra låt. Gissar att det finns betydligt fler.
Bear Quartet ”Everybody Gets To Play”
Finns ingen bättre låt om att spela basket och sedan gå hem i kylan.
Sun Kil Moon ”Carry Me Ohio”
Mark Kozelek är verkligen en av de där eviga rösterna.
Erik De Vahl ”Hearts”
En av Sveriges mest underskattade musikskapare.
Olov Antonsson ”Vykort från Nordanå”
Samma sak kan sägas om Olov Antonsson. Hans ”Nere och ute i AC län” från 2016 är en modern klassiker, typ.
Kirsty MacColl ”Soho Square”
Dog en för tidig död då hon drunknade. Är betydligt mer än den där Pogues-duetten.
August Olsson ”Back To Life”
Vet ingenting om detta egentligen, men underbart charmig lo-fi är det i alla fall.
Ulf Stureson ”Gräs och syra”
Kanske mer en sommarlåt egentligen, mem för fin för att utesluta här.
K. Malm ”Känselfilm”
Från skamligt förbisedd platta.
Kurt Vile ”One Trick Ponies”
Verkar ha miljonpublik att döma av diverse statistik. Välförtjänt.
Mojave 3 ”Bluebird Of Happiness”
Bara en så fruktansvärt bra låt. Lätt att glömma.
Rickard Eklund ”Tuva”
Jag såg honom med band på After Eight i fredags. Fint bidrag till ”Österbottnisk modernism”, eller vad de kallar det.
Norra Kust ”Light Of The Living”
Jag vet inte om det här projektet finns länge. Plattan från 2012 är i alla fall värd att kolla upp om man gillar denna bit.
The Northern East ”Made Out Of Chrome”
Bakom namnet döljer sig Jukka Rintamäki som en gång var med i Silverbullit.”
Patrik Backlund ”Quarry God”
Jag har sagt nån gång förr att det går ju 13 på dussinet av manliga singer/songwriters som heter som nån som kunde gått i ens högstadieklass. Vissa av dem är riktigt bra, trots det.
The Clientele ”Saturday”
Dimmigt urbrittisk känsla.
Jeremy Jay ”Where Could We Go Tonight”
Filmiskt på helt rätt sätt.
The Love Coffin ”Black Shut Eyes”
Danskt svårmod, hur motsägelsefullt det än må verka.
Majken ”Teenage Desires”
Pop med kammartendenser från Blekinge. En sån mening har du aldrig läst förr, men nu fanns det anledning att skriva den.