Nu har det gått ett par veckor sen Bokmässan i Göteborg och jag har kanske börjat smälta intrycken. Jag har inte skrivit så mycket om bokmässan kom jag på (förutom vad jag köpte hehe), så tänkte lista lite höjdpunkter! Speciellt eftersom jag till Helsingfors på bokmässa nästa vecka och vill undvika att börja blanda ihop höjdpunkterna.
1. Speaker’s Corner
Tänker inte sticka under stol med att den så kallade vip loungen var bäst. Dit får man tillträde om man deltar i ett seminarium, d v s en programpunkt som inte är ett “gratisprogram” (det kostar ju ändå inträdet för att se gratis-programmen, så jag ställer mig tveksam till den formuleringen men okej), utan sker i en avskild seminariesal. Varför var det så kul att hänga där då? Well,
*kändisspottingen! Kalla mig gärna kusinen från landet, men det är ju svårt att inte göra stora ögon när Jonas Hassen Khemiri står i ett hörn och dricker kaffe med Athena Farrokzhad, Jan Guillou sitter och läser tidningen, Jonas Gardell gestikulerar vilt vid ett bord och Sara Bergmark Elfgren står bredvid dig och väljer tesort och Kattis Ahlström stegar förbi dig och ser trött ut. Det är ju kul att se folk man bara sett på bild förr på riktigt nära håll.
*man får äta och dricka gratis av ungefär exakt samma utbud som finns annars på mässan, d v s pastasallad och kycklingciabatta och skitstora kanelbullar. Efter tre dagar på den dieten kände jag mig som att jag var med i 90-tals avsnittet av Historieätarna, inte så kul, men behövde i alla fall inte betala 300 kronor för tio kalla pastapennor utan kunde lägga dom pengarna på en till bok, hehe. Jag är inte snål, jag är fattig.
*lugn och ro, en sällsynt och dyrbar ingrediens på bokmässan. Här var det tystare och inte så hysteriskt. Är man dessutom inte Kattis Ahlström så kan man äta sin kanelbulle ifred utan att nån nobody från Svenskfinlands utkanter stirrar på en.
*det är sällan jag har känslan av att vara VIP nånting alls. Den där lilla gredelina namnbrickan gav mig den känslan. Måste säga att jag finner mig rätt snabbt i att vara VIP, hehe.
2. Alla möten
Jag och Hedda på S&S.
Vet nu hur sjukt trevliga alla (nåja, nästan alla men orkar inte prata om dom som inte imponerade i vänlighet) i branschen är? Visst är en man en liten fis i rymden som finlandssvensk debutant i ett sånt stort rikssvenskt sammanhang, men kände mig ändå inlindad i bomull allt som oftast. Speciellt kring Finlandsarenan anstränger sig verkligen allihopa för att man ska ha det så bra som möjligt. Kunde nämna en massa namn, men då glömmer jag andra namn så jag tror jag låter bli. Tänkte skriva att det var extra roligt att träffa dom man inte träffat förr men så kom jag på det extra roliga i att umgås med vänner och bekanta och speciellt hinna träffa både min och Pärs mamma. Att dricka vin med mamma och styvfarsan på deras hotellrum före förlagsmiddagen på lördag var till exempel en höjdpunkt. Men alltså SERR är så golvad av folk som är så trevliga, jag tänker speciellt på alla på Schildts & Söderströms som jobbade röven av sig och ändå orkade svara på alla frågor och ta sig tid att fråga hur man mår. Är fucking RÖRD!
3. Peppe Öhman
Tycker Peppe kan få en egen kategori för det var så himla trevligt att träffa henne på riktigt och vi hann hänga en hel del. Nu ska jag berätta hur hon är IRL: vass, proffsig, respektingivande och väldigt, väldigt trevlig. Där har ni skvallret. Det kändes som att ha en cool storasyster att få tassa på efter henne. Bästa exemplet är när vi satt i Speaker’s Corner före vårt gemensamma program på söndan och jag såg Jenny Jägerfeld komma in och ba “shit, jag blir starstruck!”. Vad gör Peppe då? Jo, i samband med att vi går ut och förbi Jenny, avbryter hon nån gubbe som pratar med henne (på ett trevligt sätt), presenterar mig för Jenny (för så klart känner de varandra) och ägnar ett par minuter åt att lovorda min bok inför henne. Jag stod bara bredvid och skämdes på det där sättet man gör när man egentligen är väldigt nöjd. Sen gick vi vidare - Peppe med ett leende och raska steg och jag småsvettig och lufsande. Jag inbillar mig att folk vände sig om för att titta på oss, inte så mycket på mig, men på Peppe. Hon har lite den effekten.
Cecilia, jag och Cajsa-Stina.
D v s Cecilia och Cajsa-Stina. Det var dom jag pratade med under mitt stora program, d v s seminariet jag deltog i på lördag. Kulturens ABC är alltså deras podd och de har varit kompisar i god only knows hur länge och poddat typ lika länge. Jag var lite orolig att jag skulle drunkna i deras så väl utmejslade jargong, men de var så sjukt duktiga och inkluderande och hade läst Jaga vatten på ett så bra sätt, att jag helt slappnade av och hade typ världens bästa samtal med dem på scen. Nu vet jag ju inte hur det såg ut eller lät från publiken, men jag hade jättekul samtalet igenom och det har man inte alltid. Älskar när man prata allvarligt men opretentiöst om saker. Dessutom kändes det som att jag fick två nya genuina vänner efter det. Så otroligt bra ihopmatchat av Susanna på förlaget som hade fixat seminariet. Tack för det!
5. Alla billiga böcker
Om man bara kan hålla sig lönar det sig verkligen att köpa böcker på mässan. Eller gör det ens det med resor dit och inträde? Kom jag just att tänka på. Men i alla fall, stooor fyndpotential. Också ganska stor potential att man dras med i hysterin och köper en massa böcker som egentligen inte alls är så billiga, men de ÄR där. Som ni vet kom vi hem med en orimlig mängd nya böcker. Men det är också ljuvligt att för en gångs skull inte vara den galnaste boknörden på ett ställe.
Där är en liten topp fem-lista att fundera över. Jag kunde som sagt nämna så många namn och så många snälla kommentarer, men då glömmer jag bara nåt, så jag låter det vara osagt. I efterhand, när det hysteriska lagt sig och sorlet som ringde i öronen flera dagar efteråt tystnat så kan jag säga att jag hade en riktigt fin mässupplevelse. Eva Frantz har också skrivit om mässan och hon har många poänger, speciellt det om hierarkierna, jag föreslår att ni läser hennes inlägg HÄR.