Jag sover oroligt och för kort, vaknar på morgontimmarna och går upp för att pissa, fastnar i spegeln. Jag önskar jag kunde se åren bättre i mitt ansikte, men det är samma ögon som alltid, ibland tror jag att inget hänt under de senaste femton åren. Drömmer mardrömmar om självmord i familjen, vaknar och vet inte vad som är sant eller inte.
Jag oroar mig för recensioner och för blogginlägg, jag vill imponera på människor jag inte ens bryr mig om. Jag får korta pauser av självförtroende i tvivlandet, som när gungan når som högst och står stilla i en mikrosekund. Sen faller jag igen och det kittlar i magen, på en bra dag så är det ett bra sätt, på en dålig dag känns det som jag aldrig ska ta i marken.
Jag har ont i axeln och det gör mig extra känslig, jag känner mig misslyckad och överarbetad. Varje gång det plingar till i telefonen vill jag slänga den i väggen, idag har jag haft 18 olika konversationer med 18 olika människor, 18 olika pling och 18 olika saker att hålla i huvudet. Jag försöker vara en god vän men jag lyckas inte alltid.
Jag sover oroligt och för kort, går till jobbet i en dvala, dricker kaffe för att vakna, dricker kaffe för att ha nåt att göra. Jag svarar på mejl och gör beställningar, småpratar och kokar kaffe, påminner och blir påmind, försöker göra mitt bästa, kommer hem, krashar i soffan. Tar mig upp, ibland går det snabbt, ibland tar det en timme. Jag lagar mat, jag sitter kvar och stirrar ner i min tomma tallrik när maten är slut. Jag ser på repriser för det finns inte rum i huvudet för ny info. Jag kommer inte ihåg vad jag och Pär pratat om dagen innan. Jag jobbar, jag skriver, jag sover oroligt och för kort. Jag skriver hela tiden, även när jag inte skriver. Jag skriver mera när jag inte faktiskt sitter och skriver.
Jag skriver författarpresentation och kommer inte på något att skriva. Hur ska man skriva för att folk stå förstå ens rätt. Vem är jag utan den här galenskapen? Jag vill att den här processen ska vara över, jag vill att den aldrig ska ta slut. Vad ska jag göra efter det, jag vet inte.
Vem är jag utan det här galenskapen?