I veckan fick jag erfara en ny grej, en dålig recension. Inte för att jag är så jävla van med bra recensioner, men jag är inte så van med recensioner överhuvudtaget. I alla fall var det en recensent som tyckte min novell i vår antologi... tja, inte var så bra helt enkelt. Och det måste man ju få tycka, jag inbillar mig inte att jag är så satans bra att jag inte förtjänar lite kritik. Men det är en märklig sak att få recensioner. Samtidigt som det är jävligt roligt att ens bli noterad så svider det ju, om dom inte är så bra. Men det är sånt man måste ta, har jag ju hört många gånger. Jag önskar att jag kunde säga att jag tog det hela med jämnmod men det gjorde jag inte. Typ tvärtom. Mitt i tandborstningen började jag stortjuta ala Helena Bergström på film och mitt sällskap rusade till toaletten och frågade oroligt vad som hänt. "Jag.. är... så... ledsen... för... det där med... recensionen" hulkade jag fram med tandkräm rinnandes ner för hakan.
Och det var jag. Det är jag, trots långa kramar och försäkringar om att jag varken är sämre eller bättre på att skriva än vad jag var pre recensionen. Jag har ju dessutom som heltidsmål i livet att provocera, så egentligen borde jag ju bli glad om nån inte tycker om det jag gör. Jag har inga behov av att vara omtyckt av alla (eller har jag?) och jag vet ju att dessa recensioner kommer fortsätta komma, om jag fortsätter att skriva. Så det är väl bara att dra upp snorn, torka hakan ren från tandkräm och skriva vidare.
Vet bara inte om man ska skaka av sig orden eller om man ska ta det till sig och göra något konstruktivt av det. Kanske nåt, precis mitt i mellan. Hur som helst hoppas jag att jag inom kort kan kategorisera just den här recensionen under "erfarenheter" och likt andra nederlag i livet snart använda det som anekdot-material att liva upp nån tråkig middag med. Det är nåt jag är ganska bra på. Jag blir så enkelt nedslagen, men hittills har ingen kunnat hålla mig nere. Sen hjälper det ju med de där långa kramarna också.
Det är inte hela världen att bli dåligt recenserad. Det kanske är en liten del av världen, men hela är det inte. Hela världen består av så mycket annat; nattbad och Lotta-böcker, skorpor och te, ögon som himlar i samförstånd, klasskamp och Håkan Hellström, irriterade själar och lokaltidningsnyheter. Bland annat. Och det är jag väldigt glad för.