Jag kunde lätt bli illustratör om skrivandet inte blir till nåt. Det är spännande insyn i hövet på mig, eftersom jag alltid sitter och klottar och ritar när jag lyssnar på nån som pratar, för jag lyssnar bättre på det viset. Vet inte vad nån psykolog skulle säga om detta. ”I love ångest” i bullig font? Lol.
Jag slogs av hur självgod jag låter i förra inlägget när jag lsäte igenom det. Jag kunde lätt bli... Eh, nej. Det hade säkert varit roligt men så jävla talangfull är jag inte. "Spännande insyn", haha, för mig själv kanske. Nåja, även om jag drabbas av hybris många gånger är den jantelagstrogna österbottningen i mig stark så ville bara påmnina om att jag inte tror att jag är nåt. OBS OBS OBS.
Och nu känns det här inlägget skittöntigt och AAAAARGH. Livskris.