Jag håller på att bli lite galen av att vara hemma och inte kunna röra mig som jag vill. Har gråtit flera gånger de senaste dagarna och ligger och oroar mig för saker jag vanligtvis inte oroar mig för och jag har passerat rastlös-stadiet för länge sen. Nu känns istället allt oöverkomligt och jag orkar inte göra nåt för vad vitsen liksom. Allt gör ändå bara ont.
Idag låg jag på soffan i pyjamas fram till klockan fyra och kunde för mitt liv inte förstå vad jag skulle stiga upp för. Såg till och med på nåt skidlopp på teven!!!!!!! Men då började Pär se så orolig ut att jag gjorde en kraftansträngning och la kläder på mig och lagade mat. Åt pulled havre och tände tre adventsljus och sen hämtade papp och Mia oss och vi åkte till brorsans för kaffe och babygull. Så nu känns det lite bättre.
Sen vill jag tipsa om två saker som även haft positiv inverkan på mitt glåmiga humör, trots att båda sakerna inte direkt skriker av feel good-tematik. Det är en skiva och en bok, här snyggt nedsläppta på olika golv hemma hos oss.
Det är den gula boken jag vill tipsa om, den andra (The Girls av Emma Cline) har jag inte läst ännu, men hört så mycket gott om att jag nästan vågar tipsa om den också, helt oläst. Men ok, Bim Erikssons Det kändes lugnt när mina känslor dog har legat i min köpkorg flera gånger på AdLibban men blev hemklickad först den här veckan. Har fangirlat på Bims insta en lång tid och hennes seriebok kändes som ett måste. Grejen är att jag egentligen köpte den åt Pär till julklapp, men orkade inte hålla mig från att ge den redan nu, till stor del för att jag själv ville läsa den men också för att jag är aa-haas-dålig på att hemlighetshålla presenter. Nu har jag i alla fall läst den och jag älskar den och jag grät lite igen men på ett skönt sätt som man gör till böcker som träffar nåt och jag tycker ni ska läsa den ni också.
Skivan är en som Pär hade på härom dagen som fick mig att krypa ut ur min kokong av täcken och med svag röst fråga vad det här är. Det visade sig vara Skator (inte Sator som jag först hörde och blev jätteförvånad över pga låter väldigt lite typ inte alls som Sator) och skivan Vita Kalla. Jag vet inte vad jag ska jämföra det med, men tycker ni gott kan lyssna lite. Det är lugnt och fint och slingrigt. Ni kan lyssna på Spottis här.