Sorgesång över 42 kvadrat

Hittills har jag bara varit glad och förväntansfull över att flytta. Jag ser fram emot att pyssla i nya lägenhet, bona in oss och förstås det uppenbara - att ta Pär till min äkta sambo.  Men ikväll, när jag stod och virade in de sista Muminmuggarna och slängde Digestive-kex som gick ut 2012 och skurade ur kylskåpet (som för övrigt kan vara det äckligaste jag vet, tycker smultna saker och varma kylskåp är något av det vidrigaste som finns) så drabbades jag av lite sorg. Inte hjärteslitande och inte avgrundsdjup, men en liten tyst sorg. Över att jag nu ska lämna lägenheten jag kallat mitt hem i över fyra år. Att nästa månad, när jag går upp för trapporna för att hälsa på Nikko, så kanske det står ett annat namn på dörren. Ett namn som inte fattar att älska lägenheten som den förtjänar att bli älskad. 

Alla hem och alla hus har olika energier. OBS före ni skriver av mig som nån skito hippie så vill jag påpeka att jag inser hur fjantigt det låter med energier, men vet inget bättre ord. Vissa ställen känns snällare än andra helt enkelt. Jag har bott på ett par horribla ställen, min första lägenhet kändes cirka lika snäll som Regina George. Men den här lägenheten. Åh, den här lägenheten!

Den här lägenheten är som en riktigt liten rödbrusig bullamummo med plirande ögon. Visst, den ser inte mycket ut för världen och den har sina brister (skulle jag inte känna mig så sentimental just nu skulle jag säkert kunna räkna upp alla, men den ter sig som i en rosaskimrande dimma just nu) men den tar hand om dig. Den här lägenheten har varit det första som känts som hemma, sen jag flyttade hemifrån första gången.

Och allt som hänt här. Hur mitt liv har formats här. En del sorligt och jobbigt så klart, men ändå. Så mycket som sitter i dessa väggar. Bara det att de senaste åren fått bo vägg i vägg med två av mina bästa bästisar och hänga på det sätt vi gjort. Alltså shit, vad jag kommer sakna det. Även om vi så klart kommer fortsätta hänga mycket, så är det ju inte samma sak när du inte kan tassa över mitt i natten för att röka en cigg i pyjamas.

Jag är fortfarande till... 80% glad och förväntansfull. Men det är som att det slog mig först nu att jag faktiskt s k a flytta. Så just nu är jag lite sorgsen.

Är det normalt att sörja ett utrymme på det här sättet? Jag är tveksam och kom just på att jag eventuellt fortfarande är lite bräcklig av att ha sett En man som heter Ove på bio i eftermiddags. Den är ju skitfin, men ganska hjärtskärande. Grät givetvis så mycket jag bara täcktes. 

Åh, Styrmansgatan. Jag ångrar ingenting. (Förutom att jag aldrig gjorde nåt större hemma hos-reportage om mig själv för bloggen, lol).

Rapport från ett flyttkaos.

 Om ni undrar varför det är ovanligt tyst här just nu så är det för att jag tapetserar, packar, rensar, städar, målar, flyttar och mutar mina vänner att hjälpa till med allt det ovannämnda. Min förståelse för folk som typ renovernigsbloggar har sjunkit markant i januari - inte för att jag inte accepterar eller ogillar fenomenet, men vem FAN orkar och hinner?! Och då är mitt lilla flyttprojekt en flugskit i rymden jämfört med att typ renovera en 1700-tals herrgård med tillhörande tjänstebostäder.

Jaja, hur som helst, fram tills februari får ni nog räkna med lite tystnad här och lite stress och hysteri IRL. Men alltså, det finns så mycket bra att läsa och kolla på på internet ändå, utan min ständiga närvaro. När jag lägger mig ner och före jag gråter mig till sömns bland tapetremsor och flyttlådor (eventuellt en smula dramatiserat) så läser jag en massa bloggar, som skänker en viss tröst. Kan inte vänta tills jag kan blogga om min nya lägenhet, t ex.

Så lite länk-love: Linnea, as always. Hon är så bra på att vara smart och rakryggad. Plus att hon har så där lagom torr humor och osviktlig stilkänsla. Linn, också en mogul inom sitt område. Jag skulle också vilja ge ett sånt där allt igenom proffsigt men varmt intryck. HUR GÖR MAN? Jenna, som är en ganska ny bekantskap för mig, men som redan är på min läsa varje dag-lista. Uppdaterar dessutom föredömligt ofta och kvalitativt. Karolina, och nu låter jag som världens mommo, men jag känner ju storasystro hennas (och mamm hennas), så därför måste jag ju hålla koll. Plus otroligt vilsamt att läsa en korrekt skriven och välskriven blogg. Nanó, vara modeblogg jag läste för typ 10 år sen med stor förtjusning och nu har hittat igen. Malin så klart! Träffade just hennes man och två av hennes barn på stan och sa sen åt Nikko att Malin och hennes man är två av de mest genuint trevliga och goda människor jag känner på nåt sätt. Och det står jag fast vid. Dessutom är Malin otroligt rolig. Ida, detta väsen! Jag får cirka 95% av alla filmtips av henne. Plus en massa boktips. På tal om boktips - Bokbabbel. Den i särklass bästa bokbloggen på svenska. Peppe är ju given i sammanhanget pga överlägsen bloggstatus. Samma sak med Karkki. Hanna blir jag alltid inspirerad av, önskar jag hade hennes talang och tålamod med pyssel. Dessutom har hon alltid snyggt hår. 

Och de här är bara de jag kommer på nu. Känner du sig glömd - du är bara glömd och inget annat. Jag läser så många andra bra bloggar, men ja. Här råder kaos.

Bye bye Blekinge

Nu sitter jag på Kastrup och väntar. Även om jag ser flygplanet här framför mig och jag är medveten om att jag inte är många breddgrader hemifrån så kan jag inte riktigt fatta att jag ska jobba imorgon. Har varit så totalt inställd på semester de senaste... Nästan tre veckorna, att det känns som jag levt ett annat liv. Hade gärna fortsatt, meeen som Pär påminde mig om mellan gråtattackerna igår kväll och imorse ( jag har pyyla kanski 10 liter idag bara) så måste jag åka hem nu och börja flytta och packa och fixa, så vi kan bo ihop om ett par månader.  En orsak till att jag pyyla så fruktansvärt mycket idag är att när jag imorse skulle köpa tågbiljett i Blekingetrafikens automat funkade inte mitt kort, trots att jag hade pengar på det som skulle räcka till 30 resor till Kastrup. Pressbyrån var stängd, jag var ensam, jag kunde inte köpa i deras fucking app för mitt mobilnummer är finskt och min enda chans att hinna till Kastrup i tid gick om 20 minuter. Jag greps av fullkomlig panik. 

Tack och lov kunde Pärs fina, fina mamma Karin komma som ett skott till stationen och hjälpa mig. Pär fick f ö hög feber igår så han låg mest och yrade när jag åkte. Så det löste ju sig hur bra som helst. Men den paniken alltså. Först nu, när jag ska boarda om två minuter och jag har druckit en halvliter chokladmjölk kan jag riktigt lugna ner mig.

Jag tror faktiskt jag hatar att resa lite.

Vardagen kommer

  Imorgon är min sista dag här och det ger mig sån ångest att jag inte orkar tänka på det. Vill inte åka härifrån, vill inte åka hem, vill inte jobba igen, vill inte ta tag i det massiva flyttkaos som januari kommer vara. Det blir ju bra, men jag skulle vilja snabbspola fram tills dess bara.

Men det är väl bara att göra't. Hur äter man en hel elefant? En tugga i gången.

2016, whadaaapp

Gott nytt år hörni! Eller Grått nytt hår! om man ska va lite lågstadie-retro-cool. 2016 har börjar bra för mig, men hur kunde det annat när jag hänger med Pär här? Som bäst sitter han bredvid mig i långkalsonger och äter fil och ser på Tour de ski. Ja, ni hör ju själva vilken Don Juan han är. Nej, ärligt talat är han ganska söt i långkalsongerna och jag tycker det är ganska skönt att få ägna mig åt min något tveksamma hobby - läsa alla bloggar som finns plus allt kändisskvaller. Nyårsafton firade vi med Pärs kompisar som har skotträdda hundar. Vi åkte ut och körde med dem och gick i skogen lite, det var skönt. Sen åt vi marängsviss och skålade i bubbel på tolvslaget. Jag sa åt Pärlan att av alla nyårsaftnar är det här den jag allra minst kunde ha föreställt mig, men jag skulle inte byta ut det mot nåt annat. 

Nyårsdagen åkte vi ut på natur-sightseeing med Pärs syster. Såg många snygga hus, ett slott,  mycket snyggt hav och det bästa - ett gäng hjortar som kom springandes i skogsbrynet. Det här är den enda bild jag lyckades knäppa på dem; 

Och här är lite hav förresten; 

  Överlag ger jag Blekinges natur höga poäng. Det är som hemma, men ändå inte. 

Efter vår utflykt kollapsade jag i sängen och sov några timmar, för nån som börjar på P och slutar på är har smittat mig med sin förkylning. På kvällen kollade vi På spåret och jag kan belåtet meddela att jag hittat min medspelare tills de ber mig vara med, Pär kan allt det jag inte kan. 

  Idag har vi varit i Karlshamn. Min enda bild av denna stad var den gamla reklamen för Carlshamn mejeri (gott-gotti-gott-gott) men Karlshamn är så mycket mer! Det är kanske den finaste staden i Sverige jag besökt. 

  Hela (kärnan i alla fall) stan ser ut som om den skulle vara ritad av Ilon Wikland och kryllar av täta, lite vinda hus i olika färger och bakgårdar som liksom bjuder in till Kalle Blomkvist-fantasier. Dessutom har de en väldigt fin hamn där man kan hitta de här: 

  Karl-Oskar och Kristina aka Utvandrarna! De var målet med vår utflykt eftersom jag liksom så många andra älskar böckerna och filmerna. 

  Tog en mycket belåten selfie. Det var för övrigt djävulskt kallt pga snöig blåst från havet. 

  Dessutom skulle vi besöka Antikvariat Bode, som ni lätt kan vika en hel dag åt om ni har vägarna förbi. Det finns liksom a l l t här, inklusive trevlig gubbe som har det. Det fanns en rad Lotta-böcker, men jag hade alla :--(

  Istället köpte jag den här, som är en samling mystiska historier "ur verkligheten", t ex Vänskap bortom grafven och Häxan som varulf. Boken kom ut 1911 och är skriven av han Backman då, som enligt egen utsago besitter mediala gåvor, som han delvis förklarar med att han härstammar från Finland och att det ju vida känt är att "den finska rasen" är mer begåvad inom sånt än  den svenska. 

Ur förordet. Härligt nonchalant inställning. Tycker Från det okändas värld är ett av mina bästa bokfynd någonsin, även om jag fick ge 90 kr för den.

Sen har vi druckit kaffe med Pärs mamma och pratat flytt och så. Sa jag att jag har det bra?

EXTRA: Jag "avslöjar" "den stora nyheten"!!!

Det hör ju till om man är en Äkta Bloggare att avslöja nyheter på ett lagom dramatiskt sätt. Oftast är det ju graviditeter det gäller, för ingen folkgrupp jag vet verkar yngla av sig flitigare än just bloggare (nu tänker alla, vänta, är hon inte från Larsmo? Borde det inte finnas en folkgrupp som ynglar av sig flitigt som hon borde komma på...?) men jag kan ju säga redan nu: jag är inte gravid. Andra saker bloggare gärna "avslöjar" är typ bloggflytt, förlovning, resa, stundande bröllop. osv osv. Men ej heller nåt av det är aktuellt för mig. Det jag strax ska "avslöja" är kanske inte så stort för nån annan, men rätt mäktigt för lilla mig *skrapar med foten och tittar ner i marken*. Jag tror jag skrev för ett par år sen på min blogg att jag längtar efter att något skulle hända, att jag skulle ha något att berätta. Och nu har jag det. Idag sa jag upp min lägenhet. Från och med februari bor jag och katterna 500 meter sydvästerut i en trea med platsbyggda bokhyllor i vardagsrummet och originaldetaljer från femtiotalet. Och ungefär ett par månader senare flyttar Pärlan in. För vet ni vad; jag ska bli sambo!!!

Flytten är kanske inte så betydelsefull, rent geografiskt. Men på ett annat plan känns det som något ganska stort. Jag har aldrig bott ihop med nån jag är ihop med förr, inte på riktigt, så detta är nytt och läskigt. Mest för att jag vet hur jag elak och hemsk jag kan vara och alla mina ovanor och kontrollbehov och invanda mönster jag dras med. Nu ska nån annan också dras med dem. Jag är liksom inte lätt att ha att göras med. Men jag har stirrigt rabblat upp alla dåliga saker med mig själv jag kan komma på åt honom flera gånger och han säger bara att det är okej. Och jag tror jag vet det mesta om honom som han är orolig för och det är också okej.

Och trots att det är skitläskigt så är det också det roligaste som hänt typ ever. Bara såna grejer som att det ibland blir diskat utan att jag gör det eller att ha sällskap vid middagsbordet, sånt ser jag fram emot. Och också att ha ett helt nytt hem med flera kvadratmetrar att inreda. Jag kanske slår mig samman med Linnea och startar inredningsblogg? 

Men mest ser jag fram emot att bo med Pär. Blir glad på ett sätt jag sällan blir när jag tänker på att vi ska vara som en liten familj, han och jag och katterna. Alla små grejer vi ska göra. Kolla teve och äta frukost och dammsuga hallen och koka te och bråka och läsa böcker och köpa tvättmedel och borsta tänderna och spika upp tavlor. Att den man är kär i, är ens vardag. Det är fan lyx. Och även fast det är läskigt så har jag aldrig varit mindre rädd för att vara rädd. 

Ibland tänker jag att det är galet att flytta ihop efter att man känt varandra mindre än ett år och varit ihop ännu mindre. Men så tänker jag också: vad fan är det att vänta på? Vi är ju ändå rätt okej vuxna båda två. Sen är det faktiskt så att jag rätt tidigt kände att detta är en människa jag kunde tänka mig leva med resten av livet. Viiilket kanske inte heller låter som en så stor grej, men let me tell you: jag har aldrig känt så innan. Jag har varit kär och jag har varit lite lätt förälskad, men jag har aldrig känt så här förr. Som att komma hem och åka ut på äventyr samtidigt. Helt cray cray.

Jag kommer sörja den här lägenheten. Jag har haft fyra fina år här, det har hänt mycket här. Jag har skrattat, gråtit, festat och slappat mycket här. Här blev jag till den jag är idag. Speciellt kul har det varit att vara del av Turd Floor med Nikko och Ellu. Men dom finns ju kvar och vad som är ännu viktigare, jag finns ju kvar. 

Jag försöker alltid leva efter devisen att man inte ska utvecklas linjärt, se livet som en massa hållplatser man ska pricka av och lämna vid rätt tillfälle. Jag vill att mitt liv ska utvecklas som en bläckplump på ett papper. Åt alla håll och som en blomma. Så förutom dessa rent konkreta 42 kvadrat jag levt på, så säger jag inte hejdå till speciellt mycket. Bara ett jävla stort hej till ännu mer.

H-h-helg i H-H-Helsingfors

 Hej jag heter Ellen och jag påbörjade det här inlägget redan igår men det bara stärvade när jag försökte blogga från mobilen. Men så idag kom jag på att ladda ner Wordpress-appen så nu går det hur smidigt som helst. Kanske jag t o m börjar blogga oftare? Vem vet?

 I alla fall tänkte jag berätta om min helg i huvudstaden för er. Spoiler alert: det var kul!!!

Vi körde ner på fredag eftermiddag och det är ju både tröttsamt och roligt. Det var lite snöstorm och regn första delen av vägen så det var lite tröttsamt. Men i Parkano såg vi de här karusellhästarna med kukformade ben. Det livade upp oss, så resten av vägen hade vi allsång och sittdans till gamla godingar, t ex Shakira, D12, X-Tina och Will Smith. 

De hade sagt att det skulle storma ordentligt fredagkväll i H:fors, men det gjorde det inte. Lördag och söndag blåste det ganska mycket dock. Slut på jättetråkig väderrapport, vet inte ens varför jag nämnde det.

Vi kom fram typ mitt i natten, så jag checkade in på mitt hotell och kröp ner i sängen ganska ögonblickligen. Jag ä l s k a r att bo på hotell, speciellt ensam. Den där känslan av att vara innesluten i en kokong där du inte behöver bry dig om något eller se någon - topp fem känslor. Sen så är rena sängkläder, sval rumstemperatur, bra madrasser och mörkläggningsgardiner alltid bra. Tyvärr var frukosten en äcklig besvikelse, så det förstörde upplevelsen. 

På lördag förmiddag mötte jag upp Nikko och Ronja och gick på Kiasma. Älskar ju museum och Kiasma är alltid intressant men alltså... det var skidipäivä. Det är inte det att jag hatar barn, tvärtom, men jag tycker inte om barn i kombination med mina andra intressen, som t ex att gå på museum. Lätt att försöka ta in nån slags konstupplevelse när femåringar cirkulerar kring dig som skrattande gamar. Nåja, blev ändå ganska besviken på den där Leinonen-utställningen alla instagrammat, tyckte den saknade nån djupare analys och kändes överlag som nånting en högstadieelev kunde ha gjort på typ 9gag. Men vad vet jag :----) Resten gillade jag bättre. 

  Efteråt åkte jag och Ronja till Bar Loosister för att testa veganburgare vi hade hört om. Min blev inte så vegansk eftersom jag råkade läsa getost på menyn. Kan inte stå emot getost. Men gott och relativt billigt! Minus för ~*rockig*~ atmosfär men det är bara min personliga smak.

  Sen shoppade vi tills vi droppade. Men jag köpte (så klart) lite böcker. Jag har jättesvårt att hitta och få nåt grepp om Hesa, men Akademen och Pocketshop hittar jag till med ögonbindel. Köpte dock mest böcker jag planerat att köpa en längre tid, så yay, inga impulsköp! Förutom den av Rainbow Rowell, men den rekommenderade Bokbabbel med motiveringen "om du älskar Harry Potter" så tycker inte det räknas som impuls.

Och så shoppade vi (igen så klart) loss på Lush. Köpte mig två nya duschtvålar och en ny ansiktsmask, här avslappnat uppradade på en Ikea-handduk. Behöver jag påpeka hur gott de alla tre doftar? Snowfairy doftar sockervadd, The Comforter svartvinbär och Cup of Coffee doftar ... Ja, kaffe. Men riktigt mörkt och sött kaffe. 

Och sist men inte minst en tröja från Monki. Det är alltså den som ligger som ett glänsande ormskinn kring min modell Kantele. Sen handlade jag lite julklappar också men de är ju hemliga än så länge.

Efter att ha tagit igen oss på hotellrummet en stund åkte vi till Kuudes Linja för helgens main event. Spelning med Silvana Imam!!! 

Låt mig först påpeka ett par saker. 1. Jag var förkyld, febrig, hade skoskav och var trött. 2. Jag tycker inte om livemusik på det där sättet. Blir oftast rastlös och vet inte hur man ska uppföra sig. Tycker det är skitjobbigt med folkmassor, speciellt i små källarlokaler med få flyktmöjligheter. Trots allt detta, trots alla mina issues som gör mig till en lagom o-kul kompis att ha med på typ festival, så var de SKITBRA!!! 

Spelningen var intensiv, explosiv och föredömligt kort. Dessutom stod vi front row vilket är så inte min grej pga är bara stel och obekväm och kan inte gunga snyggt i takt eller skrika med på ett naturligt sätt och när/om man får ögonkontakt med artisten viker jag alltid bort blicken för jag tycker det är pinsamt, MEN alltså jag har high fivat Silvana så det är okej. Och så är det ju något oerhört stärkande i att höra arg, bra musik om antirasism och feminism och HBTQ-frågor. Och sen den sköna hiphop-attityden, älskar det. 

Så ja, det var skitkul. Och bra och totalt värt att utmana allt med mig själv. Efter spelningen åkte jag och Ronja tillbaka till hotellrummet, såg på Sinkkulaiva-repriser, åt chips och pratade om hur man får flest katter i Neko Atsume-spelet.

På söndag gjorde vi ingenting, jag stressade med att samla ihop allihopa som låg utslagna över stan i olika grader av krabbis. Jag är ett riktigt kontrollfreak såna gånger och blir nästan hysterisk om inte allt går som jag planerat. Otroligt att jag har vänner kvar överhuvudtaget. Sen, när alla äntligen var inte i bilen körde vi hem. Det var dåligt väder och vi var alla trötta och retliga, så det blev ingen allsång på vägen hem. Men helt okej ändå. Det var min Helsingfors-helg.

Hej zombie

Jag sover fortsättningsvis dåligt (bättre, men inte bra) och känner mig ganska socialt inkompetent just nu. Är frånvarande, irriterad, tankspridd och sur. Alla ba JAAJAA, så du är helt som vanligt då med andra ord. Svar ja.

Hur som helst är det dåligt och gå runt och vara sur och gnällig men faktiskt lite skönt också. Eller, t ex är det skitbra humör när man rensar hemmavid. Ingen sentimentalitet alls. Samtliga nostalgiska kvitton, biobiljetter och flygblad från utställningar jag samlat på mig? Hej då. Klänning jag hånglat med minnesvärda personer i? Adios. Kent-skiva jag gråtit till i högstadiet? FAREWELL. Ni fattar. Så jag rensar.

Ikväll tänker jag dock bara ta det ledigt, för ikväll är det TV-tisdag. Först dubbelavsnitt Sinkkulaiva (har sålt in detta tv-mästerverk åt mina tveksamma artsy fartsy vänner med "som en Aki Kaurismäki-film, men med annan stylist" och de har gått med på att se ett avsnitt och sen alla fastnat), sen Hottikset (hatälskar Juha, stalkar honom på Insta mer än vad jag borde erkänna) och till slut Paratiisihotelli (tycker castingen är lite väl förutsägbar men man fastnar ju).

Och ni som nu suckar och ba hur orkar du se på det här? FUCK OFF. Om det är så viktigt att övertyga alla om hur bra smak du har, så att du inte kan erkänna dragningen i riktigt skräpig reality-tv tror jag du är ganska obehaglig människa. Sluta shame:a folk för vad de uppskattar eller tar del av när det gäller kultur, liksom över huvudtaget. Du har rätt till din personliga smak, men den är just det - personlig.

PS Glöm inte catcha Whitney-specialen Kobra sänder ikväll på SVT play senare ikväll.

PS2 Skrev inte om Kobra för att vinna kredd-poäng. Jag gillar faktiskt båda.

Hej och välkommen

Egentligen har inget ändrat, förutom adressen då, och förutom att här är fulare än ett hobbyrum på nittiotalet i en mexitegelvilla. Jag ska ändra en massa, men är orkeslös pga feber just nu, så för tillfället får ni stå ut med detta estetiska hemfridsbrott sm är min blogg. Jag är glad om ni fortsätter läsa bara.

Ett av tusen loppisrace

Idag åkte jag med Emmi på Loppisrace till Forsby. Alla byar med självrespekt har loppisrace i år, men jag har inte orkat åka på några andra ännu, eftersom 90 % av det folk säljer är barnkläder eller annat skräp. Men i Fossbyji har vi vissa kontakter, så det kändes som ett säkert kort.

Bl a min kollega Sofia sålde massa. Hann knappt ut genom bilen hos hennes innan jag köpt det här pennskrinet. Katter, pennor, ja, det hade nästan mitt namn på sig.

En ny kökslampa hittade jag också. Fick en plötslig insikt att den här bloggen enbart innehåller uppräkningar av saker jag köpt. Gott folk, konsumera medvetet. Och när jag sagt det kan jag fortsätta.

Vi åkte vidare till Purmo och Lundagård också. Har aldrig varit där tidigare och ville således köpa det mesta jag såg. Men jag begränsade mig något.

Den här sovjetiska ABC-boken måste jag i alla fall köpa. Ja, för 8,50 då som ni kan läsa på prislappen jag så smidigt gömt undan på min arm.

Ja, ni ser ju själva. Absolut nödvändigt köp.

Jag är väldigt, väldigt svag för reseskildringar och sånt från förr i världen (orkar inte tidsbestämma men typ 1850-1970). Om man bortser från den uppenbara rasismen och så, så är det något charmigt med att läsa beskrivningar av andra platser när de platserna fortfarande var liksom... exotiska och inte varje student med ett pass åker jorden runt och hittar sig själv på nån strand. Just den här boken har varit något samlingsalbum för bilder man tydligen fick med margarinpaket.

Alla bilder är inte inklistrade, men man kan ändå lära sig mycket om lite allt möjligt, t ex abessiniska hövdingar.

Och om ni undrar vad den vackra blommiga bakgrunden till ett par av bilderna så är det min disco-kappa. Också ett loppisfynd från ett par år sen. Det är väl en morgonrock egentligen, men den funkar perfekt om man vill ha en sån där avslappnad pyjamaslook med tofflor, flares och rock. Och det ville  givetvis idag. Som ni ser ligger det fucking dammtussar (och kläder) mitt på golvet här hemma så det nästa jag ska göra är att städa. Tror jag.

Och om nån undrar vad jag gjorde igår kan jag berätta att jag och Nikko satt och funderade vad vi skulle göra ungefär hela kvällen. Vi åt glasspinnar, drack cider och vodka och lyssnade på min playlist Punkfest jag gjort åt oss in case vi skulle gå på Punkfest till Netti. Det gjorde vi inte sist och slutligen inte, men playlisten funkar ändå (det är mest Nicki Minaj på den).

Nu ska jag städa.