Det Vänskapliga

Five years

https://www.youtube.com/watch?v=louXPUW7tHU  

Precis den här veckan har jag jobbat här på After Eight i fem år. Ibland tänker jag att mitt nuvarande liv började när började här. Allting jag är och har idag kan jag koppla till AE på något sätt. Ibland tänker jag att det inte har hänt något alls de här senaste fem åren, att det inte gått framåt. Men det har det ju, det har gått framåt en massa. Jag var en vilsen, ganska söndrig 22-åring med planer på att flytta tillbaka till Tyskland och börja studera där, eller snuttjobba vidare tills jag hade byggt upp en tillvaro där igen. Jag hade aldrig som mål att stanna kvar här eller bli någon långvarig på AE eller i Jeppis över huvudtaget när jag först började, men ganska snabbt insåg jag att det här är ett ställe jag kan vara på. Jag förstod att jag passade in som en liten pusselbit bland alla andra pusselbitar och för första gången på länge hade jag ett sammanhang att finnas i.

Och så går fem år. Du blir kär, du blir hjärtekrossad, du krossar hjärtan. Du flyttar, du får löneförhöjning, du får fast tjänst, du förlorar kollegor och du får nya, du lär dig att älska det du gör och du lär dig att hata det du gör. Du går på begravning och bröllop, julfester och dop. Du ger allt hela tiden och du blir morgontrött och du blir hela dagen trött och plötsligt står du bara och gråter och diagnosen lyder utmattningsdepression. Du fortsätter och du blir bättre, du får semester och du lär känna nya människor. du skaffar katt och du skaffar en katt till. Du kommer in på skrivarutbildning och du får kulturstipendier. Du ser snö, du ser löv, du ser sommarregn och pollen, du ser allt detta falla på innergården gång efter gång och fönstret byts aldrig ut. Du lär dig älska det igen. Du lär dig leva med det.

Fem år är ingenting, men det kan också vara en livstid. Det som kom före AE minns jag knappt och jag kan inte föreställa mig vad som kommer efter AE. Men just nu är just nu och just nu är helt okej. Jag och AE - en kärlekshistoria.

 

 

Köpmannamässa

Har inte bloggat i helgen för jag har jobbat typ hela tiden pga köpmannamässa. När jag inte har jobbat så har jag och Nikko kommit på vad vårt punkband (som vi tydligen ska starta, jag har startat många punkband i min dagar, för jag är ganska bra på att hitta på namn, men dålig på att musicera) ska heta. Lessarpojka på speed. En produktiv helg m a o.

 

Happy Halloween!

1464695_10205185500147515_557975554643338916_n

Jag och Nikko gjorde det enda riktiga och klädde ut oss till varandra. Hade jätterolig kväll, tack till Petter för festen och tack till allihopa som var där och tack till Ragnar som har tagit bilden som jag stulit utan att fråga, mohaha. Höjdpunkten kan ha varit att se en Nikko utklädd till mig stå och tjafsa med nån i kebabkön ELLER så var det när jag träffade vår nya granne i trapphuset klockan sex på morgon. Jag var iklädd låtsasskägg, låtsas-glasögon, t-skjorta, kavaj och inga byxor. "För jag ska ju bara över till mitt från Nikkos, så varför skulle jag börja krångla på mig mina egna läderbyxor efter att ha gett tillbaka Nikkos byxor?".

SÅNT HÄR BJUDER JAG PÅ.

Den här veckan is all about jobb, skrivande och ärenden. Skrivit en meter lång to do-list för att få lite överblick och har redan kryssat av sju och en halv sak. Vem skulle ha trott att organisation lönade sig? MVH slarvmaja.

Med mig och ryggskottet är det bättre

IMG_2820

Och livet fortsätter i sakta mak hemma hos oss. Jag stickar baby-vantar så det glöder om stickorna, dricker kaffe med grannar och vänner och somnar med spinnande katter runt huvudet. Skönt, ospännande och slött. Idag ska jag och brorsan t ex göra halloumi, couscous och "kall sås" (på brorsans beställning) och sen tänkte jag kanske börja med ett par vuxenvantar. Ni hör ju vilken bladvändare mitt liv är.

http://www.youtube.com/watch?v=7GBDwFDtmLo

Kindness har ju släppt ny skivaförresten och  det kan jag nog godt lide. House från förra skivan är fortfarande en av mina bästa låtar evööör. LIFEANTHEM RIGHT THERE.

Cravings

Visst var det så det hette en gång i tiden under modebloggarnas guldålder? Hur som helst, nu har jag insett att jag MÅSTE (i ordets lösaste bemärkelse, skulle välja mycket annat före detta, typ luft) ha en ny soffa. Min nuvarande soffa är jätteskön men så nedsutten och sönder att det guldiga paisley-mönstret inte väger upp det längre.  Den här nya soff-hetsen började redan i våras när jag såg den perfekta rosa soffan på loppis i Vasa och inte köpte den. Grämer mig fortfarande och grips stundtals av obändlig lust att köra till Vasa och se om den finns kvar, men det är den nog inte. Så, nu har jag inlett jakten på ett substitut. En ny soffa. Min nya soffa ska va:1. Bekväm 2. Tresitsig 3. Färgglad (eller färg- i alla fall) 4. Gärna på träben, men ej ett krav 5. Rundad i hörnen, men ej heller krav

Min nya soffa ska inte vara

1. Av läder 2. Vit eller nittiotalsblommig 3. Ny 4. Sådär stor och L-formad och amerikansk 5. Skarp och obekväm

Har Du en soffa som uppföljer dessa kriterer? Hör av Dej! Lovar att ge soffan ett bra hem.

 

Augenentzündung

10670041_10205178167683035_7664626938641021277_n

Som rubriken skvallrar åt den tysklärde läsaren har jag åkt på en liten ögoninflammation. Eller nåt. Ont som satan gör det i alla fall. Orkar i stunder inte hålla upp ögjäveln så då får en ta till vad en hittar i skrivbordslådorna i kontoret. Vet inte varför jag köpt den här, men säkert hade jag nån fin tanke bakom det.

För övrigt har det inte hänt så mycket, jag har pms-at hela veckan och mest legat i sängen och ätit godis och sett på film. Såg bl a Grand Budapest Hotel (helt underhållande, men har lite svårt för Wes Andersons hysteriskt quirky:iga värld gpa finns aldrig kvinnor med betydande roller och dessutom är det så mycket fokus på ytan att innehållet blir lite platt, men jo, okej, helt sevärd) och Her (superfin och intressant framtidstolkning, kändes trovärdig. Plus fina skådespelare!) på en och samma dag. Ikväll fortsätter jag på filmtemat och går på bio, Gone Girl. Har sjukt höga förväntningar.

Om jag ser nåt genom ögoninflammationen d v s.