Det Vänskapliga
1. Undvik bildbylines där du ser ut som en påskhäxa (dvs alla). en gotta dig i berömmet för din första TV-kolumn! Nästa vecka tänker jag inte fria i lokalpressen. Tror jag.
2. Bär färgglatt läppstift för att make up for the fact att du ser ut som Voldemorts röv i ansiktet.
3. Ät vad du vill, speciellt prinsesstårta.
Var på jättetrött och lesset humör tidigare idag, jag har haft en huvudvärk som inte vill släppa ett par dagar och inget går riktigt som jag vill. Därför var det så skönt att komma in till Mia och Henkkas, de har det så mysigt! Efter en tekopp, några cigg och massa prat känner jag mig bättre.
Imorgon ska ni förresten läsa ÖT extra noga, ni kanske ser ett bekant namn där.
Igår kväll hade vi traditionell tjejmiddag hemma hos mig med linssoppa, cheesecake, godis, sällskapsspel och massa skratt. Även om jag inte drack är jag ganska så slut idag, det blev ändå rätt sent. Men kul var det!
Så här mysigt hade vi igår kväll när vi (okej, måste börja använda JAG när det bara är jag och katterna det handlar om) kollade film. Svenska Call Girl och franska Amour. Båda två helt sevärda, men Amour var bättre. PS Röker alltså INTE inomhus även om det råkar ligga en tobaksask där på bordet. Den följde bara med ur jackfickan när jag sökte efter tändare till ljusen. Jag är äcklig, men inte så äcklig.
Imorse när jag kom till jobbet hittade jag den här fina lappen min bror hade lämnat efter sig i fredags. Tack för den.
Dagens första kund var Malin som drack kaffe och poserade vant.
Det här serverade vi till lunch idag på jobbet. Jag tänkte att matbilder är ju alltid poppis. Så varsågod, här har ni en matbild. På bilden ser ni gratinerad kyckling, men jag åt blomkålsgratäng pga vegetarian.
Sen hade jag handledarträff med Antin, min LittSkap-handledare och jag känner mig lite bättre nu. Som att det kanske finns nån slags riktning och mål och mening med mitt roman-projekt. Känner mig också lite inspirerad att fortsätta, trots skittråkigt parti just nu. Jag tog inga bilder från den träffen, men senare tog jag en bild av mitt hår, eftersom jag går i hår-förändringstankar. Vad göra liksom? Färga rött, färga blont, behålla luggen, spara ut den, klippa hela håret, bara toppa. Ja vejt int. Hur som helst måste jag göra nåt, för det bara hänger där nu.
Nu ska jag springa till min kommunaltjänst - bibban! Sen ska jag fika med Emmi och sen är väl den här dagen färdig. Om jag inte går på bio, de visar 12 years as a slave på filmklubbsvisningen, men jag vet inte om jag orkar. Jag är inte främmande för att somna på bio och idag känns som en dag det kunde hända. Vi får se.
Små feta fåglar är något jag tycker väldigt mycket om. Andra fåglar också, men speciellt bofinkar och talgoxar och dom. Det är något i kombinationen smala korta ben och stor mage som är oemotståndlig. Det här och mycket annat har jag funderat på i helgen. I fredags satt det en talgoxe och sjöng i trädet utanför mitt hus och när jag hör sånt blir jag alltid lite glad. Nu har det dessutom varit plusgrader ett par dagar, så trots att jag vet bättre, att det kommer vinter ännu, så kan jag inte låta bli att tänka på uteserveringar och solglasögon, tunna skor och vindar från havet. Och då är jag inte någon som vurmar för våren annars. Rent konkret så har jag varit på ypperligt trevlig personalkväll hemma hos N & P, tack för det. Jag har också druckit te med Mia-Irene och ätit gudomliga mockarutor, tack för det med. Sen har jag försökt skriva lite, men allt jag gör blir till skit just nu. Så istället har jag raderat, strykit och skrivit om. Vilket fyller sin funktion det med, eftersom jag gärna långt och mycket om detaljer utan direkt betydelse för handlingen. Men det är en jobbig fas när allt en har skrivit låter som kattpiss när en läser igenom det.
http://www.youtube.com/watch?v=Y3Vm5Gt8y6w
Jag har också lyssnat en hel del på Kwabs. Den rösten alltså.
Förresten, jag jobbar heltid nu igen kan jag berätta. Min fina kollega D försvann till sjöss så tills vi pusslat ihop personalstyrkan igen jobbar jag utan mina skrivarmåndagar. Det suger, men så är det ibland. nån dag kommer det bli bättre. Men istället har jag fått ett skrivande extraknäck den här veckan som jag är skitglad över. Jag berättar mera sen, eftersom jag gärna vill vara en av de där bloggarna som håller hemligheter och inte berättar nåt.
Och jag lovar att jag ska ladda kamerabatteriet den här veckan. Och att jag ska vara gladare och lyckligare. Satan.
Larsmo känns ibland som en av de mer okända kommunerna i landet. Folk använder det som exempel eller synonym för allt vad som är dåligt i Österbotten. Och okej, jag kan ju för all del förstå en del av det, varje gång vi (jag skriver vi, trots att jag inte varit skriven i Larsmo på flera år) figuerar i nationell press så är det i samband med skandaler inom laestandianismen och så. Och jo, min bild av min hemkommun är inte romantiskt rosenröd heller, det finns tydliga problem där och jo, en del Larsmobor (kanske to m en högre procentandel än i vissa andra kommuner) är inskränkta och extremt konservativa. Här finns åsikter som gör mig mörkrädd och fly förbannad. MEN.
Larsmo är också sällsynt naturskönt. Jag har aldrig behövt vara rädd - på riktigt - i Larsmo, jag har rört mig som jag velat hela barndomen. Och människor är ändå till stor del snälla i Larsmo. Det finns en gemenskap och en trygghet som jag värdesätter. Det finns också humor och värme. Larsmo är hemma, vart jag än flyttar. Och det tänker jag aldrig sticka under stol med, det vägrar jag skämmas över. Jag har hållt upp de bra sidorna med Larsmo varje gång nån frågat om hur det är att växa upp i Larsmo. Jag har försvarat, t o m laestadianismen har jag försvarat, fast jag personligen cirka noll goda erfarenheter av den som rörelse. Jag känner visserligen ett flertal insnöade idioter som är lessare, men jag känner också jättetrevliga lessare. Lite så där som, tja, HELA MÄNSKLIGHETEN är.
Och jag har varit så trött på folk som jämt, jämt, jämt ska klanka ner på Larsmo, eller på Österbotten överlag. SKITTRÖTT. Som att jag skulle behöva en ursäkt för att bo här. Eller nån snyfthistoria från min Larsmo-barndom för att folk ska blir riktigt nöjda. Jag har också varit helt öppen med att jag gärna skulle flytta tilblaka till Larsmo nån gång. För att jag tycker om det och för att jag tycker man ska kämpa för det man tycker om. Och för att Larsmo är så mycket mer än vad folk säger att det är.
MEN. IGEN.
Jag vet faktiskt inte om jag orkar kämpa, försvara, eller ens tycka en hemkommun som gör sånt här. För nu får alla som hånat, skrattat och talat skit om Larsmo rätt. Eller i alla fall vatten på sin kvarn. Det känns som att ha försvarat en kompis ingen gillar i flera år bara för att kompisen sen bara skiter en i ansiktet. Jag känner mig uppriktigt sårad. Fy skäms, Larsmo. Du är en dålig kompis.
Tisdagen den 28:e januari - du hatar mig och jag hatar dig. Är på så sjukt dåligt humör idag. Varnade mina kollegor att jag inte passar i servicebranschen idag och de eventuellt måste läsa rubriken "Servitör misshandlade kund efter att kunden i fråga bett om påtår" imorgon på tidningen, men ingen misshandel so far. Valde istället att lägga all min ilska på att desinficera en bänk och skriva en lapp;
Ni kan fråga min kollegor, det är jätteroligt att jobba med mig. Nu får den här dagen vara, jag går och lägger mig och hoppas på lite bättre humör imorgon. Hejdå skitdag.
Mitt kamerabatteri dog på fredagen och jag har fortfarande inte orkat ladda det, så jag har inte en bild att visa. Men jag gjorde inget att visa upp heller. Fredag satt jag hos pappas och tittade på På spåret, lördag satt jag hos fasters och umgicks med släkten och söndag var jag och syrran på kaffe till fammos. Så en mycket familjeorienterad helg har jag bakom mig. Nästa helg åker jag till Åbo för terminens första LittSkap-helg och jag ser redan så hemskt mycket fram emot det. Känns överlag som att mitt liv står lite på stand by-läge just nu (för att inte prata om skrivandet) så en Åbo-helg är tror jag precis vad jag behöver just nu.
Har ni den där känslan nån gång att livet liksom är bra och egentligen har du inget att klaga på, men det är bara lite... Tja, lite stillastående. Jag vet inte vad jag saknar eller om det bara är så här att vara nöjd med livet. Är liksom inte så van med att saker och ting funkar som de ska, så kanske det jag känner bara är nåt så enkelt som tillfredsställelse?
Fast, nåja. skulle jag få önska mig en sak så är det kanske ett mer sprudlande socialt liv. Jag har helt medvetet legat ganska lågt en tid, jag orkar liksom inte umgås bara för att umgås, men det får ju den konsekvensen att folk glömmer bort en lite. Nu vill jag verkligen inte låta som nån martyr, det är inte synd om mig alls, eftersom jag valt det själv, men kanske är det lite det att jag ångrar min asociala period lite nu. Jag borde kanske ha tackat ja till nåt nångång och kanske t o m ansträngt mig lite. Jag har upptäckt en ganska påtaglig ensamhet den här senaste tiden. Det blir extra påtagligt när en bor ensam (which I love oftast men) Dessutom märker jag hur mina sociala talanger (som faktiskt var rätt bra en gång i mina glansdagar, höhö) tynar bort. Det är ju som en muskel det med en måste träna, en kan inte bara låsa dörren om sig i några månader och tro att en ska vara en skittrevlig, socialt kompatibel människa när en kommer ut. Jag skulle nästan gå så långt som att kalla mig lite myscho.
Det här är ju verkligen inget som inte går att bota ganska enkelt, det är bara att lyfta på röven och dra tummen ur. Ringa en kompis och erkänna att en är lite ensam och gärna vill hänga. Gå ut och träffa folk. Hej och hå.
Nu blev det här nåt slags pseudofilosofiskt skitinlägg, men det känns som att jag inte varit speciellt personlig på sistone här på bloggen och ensamhet och följderna av det är väl något jag funderat en hel del på den senaste tiden. Så ta det för vad det är - måndagsfunderingar strax efter jobbet. Av en som dessutom låg upp och hörde på när folk spydde utanför huset i natt. Vilka LIGISTER dricker så de spyr mitt på trottoaren en SÖNDAGnatt? Det är ju ARBETSDAG idag. Ock ock. Och inga mössor hade de på sig heller. Och ja, det är jag som är tanten som stod bakom persiennen och hötte med näven i natt.
Nu ska jag göra Quornfärs. Adios.
Hej Du, moderna människa med humana värderingar som gillar att ha roligt! Gå in och gilla Jeppis Pride på Facebook för att visa Ditt stöd och för att få nyheter och uppdateringar angående årets fest. Det är viktigt och det är roligt. Tryck Gilla nu baa. Tackpusshej.
http://www.youtube.com/watch?v=cbvdzQ7uVPc&feature=youtu.be&utm_source=Facebook&utm_medium=post&utm_campaign=XC70+Z Okej, Veckans Zlatan var en kortlivad kategori här på bloggen och okej, ni har väl alla sett den här reklamen vid det här laget, men alltså. Alltså. Alltså... Blir knäsvag och får ont i bröstkorgen av den här reklamen. En Zlatan i bara kaliise som vinterbadar, det är nästan så jag blir sugen på en Volvo.