Det Vänskapliga
Eller, ja. Okej. Batteriet i min kamera dog just och jag orkar inte ladda det, plus att jag eventuellt slarvat lite med veckostädningen i nyss nämnda rum så jag tänkte att jag ritar en bild åt er istället. Tadaaa.
Jag har kånkat runt (okej, kånkat är eventuellt att överdriva, jag har inte så mycket smink) med en visserligen fin, men fullständigt opraktisk tygväska i flera år. Men så igår gick jag och brorsan en snabb loppisrunda, och se vad som uppenbarade sig! En gammal väska för pingisracketar! (Här skrev jag först pingisMAJLA, utan att ens reagera på att det skulle vara inkorrekt. Fick googla korrekta ordet. Och nu tvekar jag på böjningen i plural. Rackets? Ack detta finlandssvenska arv...)
Så snygg och bra färger. Och så kostade den 1,50 €, det är vad jag kallar ett bra pris.
Smiths-badgen från gamla sminkväskan fick följa med, den är ju tradition vid det här laget. Fick den av Jutta för några år sedan när hon städade ur sina lådor från gymnasiet och bestämde sig för att hon inte behövde en The Smiths-badge längre. Haha, LOL, Jutta, your loss. Och tack.
Nu ska jag först dricka en kaffe med min nya coola crowd (Mia-Irene) och sen ska jag gå hem och dra på mig....
... THESE BABIES! Min Star Wars-leggings jag fick av syrran för nån vecka sen. Så fula - så oumbärliga. Och skitbra att ha på sig om kvällarna när vi nu har det så jävla kallt som vi har det. Saker som känns lite last year; Finlands klimat.
PS Tror det här är första gången jag publicerar bild på mina bara fötter pga fotkmplex och allämnt äckel inför företeelsen fötter. High five jag, bra att konfrontera sina nojor.
I fredags hade vi bandkväll med fantastisk feelis på jobbet och sen drack jag en Ginger Ale (har ju nyktert år 2014, mer om det sen kanske) på Netti med bla annat brorsan och Terjärvs finest, Fatma. Det var iskallt.
I lördags kom Mia-Irene till mitt på en tekopp och skvaller. Hon tyckte inte om att bi fotad, men vad gör det. Vi bestämde oss för att starta en ny cool crowd, eftersom vi båda två aldrig orkar gå på fest och sånt.
Sen kom syrran på besök och vi lagade mat. Och åt den.
Och drack kaffe och lackade naglarna. Jag tyckte mina naglar matchade kaffekoppen på ett utsökt sätt.
Drussu kom också förbi och vi pratade gamla minnen i flera timmar.
Och skrattade så tårarna rann. Trodde precis i det här ögonblicket bilden är tagen att syrran skulle svimma av allt skratt.
Kantele was not pleased.
Men när vi lugnade ner oss igen gjorde hon det också. Och rörde sig inte före sen söndag kväll typ.
Igår tyckte jag mina naglar behövde lite glitter. Och så höll jag i en vitlök.
Vitlöken fick dock ge vika när Viola bestämde sig för att hon skulle vara i centrum och resolut lade sig att vila mitt på köksbordet. Framför Beverly Hills-avsnittet, förstås. Är in i en 90120-period nu igen och alltså, Dylan McKay, mmm.
På kvällen var vi till pappas och jag tänkte först jag skulle inviga min mellandagsrea-hatt. Men jag kände mig som Pettson, så jag sket i den. Vet inte hur jag ska vänja mig vid att ha hatt, tycker det är så stylish men känner mig alltid så fruktansvärt självmedveten i hatt. Eller som Pettson då.
Det var hur som helst en bra helg, fram till att det hemska hände.
Mitt favoritjulpynt (som visserligen stått fram året om), semestergorillan, ramlade i golvet och gick i kras. Allting kan gå itu, men mitt julpynt kan tydligen gå i tusen bitar. Sorgen är oerhörd. Vem/vad ska nu muntra upp mig från hedersplatsen bokhyllan? :(((((
Jag vet inte hur jag ska formulera det här, eftersom det är en sak jag egentligen skulle vilja vänja mig vid, men - att använda min telefon. Jag svarar aldrig på SMS, jag läser dem och tänker jag svarar sen, jag kan lätt gå ett par dagar utan att kolla min telefon en enda gång och jag ha av ljudet typ nästan jämt. Jag vet att alla i min närhet som försöker kontakta mig med jämna mellanrum hatar den här sidan av mig, så för deras skull skulle jag vilja vänja mig av med att ignorera min telefon. Sen blir jag ju givetvis skitarg när nån jag ringer/smsar till inte svarar direkt. För det är ju "en annan sak".
Det här var en svår en, för jag har ingen särskild bloggplats. Oftast ligger jag i sängen, eller så sitter jag här - vid min vrå i vårt gemensamma kontor på jobbet. Jag delar visserligen skrivbordet med min kollega P, men tyvärr är nog mest jag som ligger bakom röran på det. Heh. I alla fall gillar jag vårt kontor och sitter ofta här och gör oarbetsrelaterade saker, typ bloggar.
En bonusbild på vårt pinfärska AE Magazine som kom från tryckeriet för en halvtimme sen. Den kommer att finnas till exempel här på After Eight imorgon, när vi fyller 27 år och firar med Friday I'm in Love-konsert med bandet Grand (som ni kan läsa om här). Ni kan ju komma hit och kolla och plocka på er ett ex av världens i särklass snyggaste tidning. Det är förresten Emilia som gjort pärmbilden.
Slut på reklam.
1. Först och främst - den här bilden av mig som Petter tog nån gång i våras - är jag inte ganska adorable?
Vi hade 60-talstema på personalfotograferingen coh det tog typ två timmar att få fram den här bilden av mig, men seriöst - VET NI HUR SÄLLAN JAG BLIR BRA PÅ BILD? Typ aldrig, det är hur sällan.
2. Finska missionsstugan här i stan har 1€s-vecka och alla kläder och allt kostar en euro. Jag gick ju förstås all in igår och köpte bl a en ny vinterjacka. För en euro. Vinterjacka!!! En euro!!! Köpte även en blus, en kavaj och nåt lusekoftsliknande, vad jag på dialekt skulle benämna stickatröjo. In alles fyra euro. Ni hinner ännu imorgon! Det får bli dagens tips.
3. Och så är jag med på listan över "Grymma österbottningar" som Linn Jung sammanställt. Det är ju trevligt, på den listan finns massor av bra och fint folk, jag är stolt över att jag känner en hel del av dem, high five jag själv alltså. Men själv tycker jag att jag är mest grym i betydelsen ond, men det gör detsamma. Tack för det, vem som än nominerade mig.
Inte så att man direkt ser hela rummet, men jag hade tänkt göra ett hemma hos-reportage hos mig själv snart, så ni får vänta tills dess. Men min kära bokhylla täcker en av väggarna och i en gammal stol från mommos ligger Viola. Kantele får inte vara med på bild idag för hon rev mig i ansiktet i natt. Kudden bakom Viola har jag broderat själv, för ganska många år sedan.
Det är ganska jämt mellan vinägerchips, ostbågar och popcorn. Om nån svarar grönssakstavar eller nåt sånt skit på den här frågan ljuger de, det är jag säker på. MVH/ snacksfacist_87
Jag vet inte när och varför jag har tagit den här bilden, men det föreställer en detalj (Patti Smith) ur en tavla. Det är min kompis Alex som målat den och jag paxade den så fort jag så den när hon hade utställning på After Eight för snart två år sen. Har inte ångrat mig en sekund att jag köpte den, älskar den fortfarande. Den hänger i mitt vardagsrum och är det första man ser när an kommer hem till mig.
http://www.youtube.com/watch?v=xk3fR1Tfe40En som sjunger bra är ju Frida Hyvönen, här i fredagens På Spåret. Love.
Sjunga bra. Jag tror fullt och fast att om jag kunde sjunga så skulle jag vara helt tillfreds med mig själv. Älskar att sjunga och gör det i tid och otid, men jag kan inte riktigt... hur ska jag säga... hålla ton. Jag sjunger pinsamt falskt.
