Håll bastun varm! och andra tips på skrivrutiner

Det här inlägget är en del av SKRIVSOMMAR som Kugge och jag håller i nu under sommaren. Vi kommer båda att publicera varsitt inlägg på ett visst tema varannan torsdag under sommaren. Den här veckan handlar det om att komma i gång och skapa en skrivrutin.

Den enskilt vanligaste frågan jag får av folk som vill skriva eller vill bli författare är hur man kommer igång eller hur man skapar en rutin. Hur man gör skrivandet till en del av sin vardag. De flesta som vill skriva har säkert en lika bra idé och lika mycket talang som vilken etablerad författare som helst - en skrämmande tanke - men skillnaden mellan nån som vill skriva och nån som skriver är just det. Den som skriver skriver.

inte alls stagead bild

Jag vet själv hur lätt det kan vara att förlora sig själv i prat om att skriva - eller vad som helst egentligen; träna, höra av sig åt vänner, äta mer fibrer, scrolla mindre; allt det man vill göra men inte förmår sig till alltid. Så där är det ju, klyftan mellan teori och praktik kan ibland verka oöverstiglig. Och ju mer man vill nånting, desto mer tenderar man att prata om det. För om man pratar om det känns det nästan som att man gör det. Jag känner mig alltid litelite mera vältränad efter att jag pratat en halvtimme om hur jag vill bygga muskler. Varje gång jag skriver på bloggen om att skriva på boken, känns det som att jag har skrivit på boken.

Men ju mer jag pratar om att skriva, desto mindre tenderar jag skriva. Prata och göra behöver inte vara motsatsord, men de blir lätt de. Ett slagord som min kompis Sawandi (som gör film) sa en gång och som jag tagit till mig är: man ska inte släppa in för mycket ljus i mörkerrummet.

Därför skulle mitt första råd vara: håll käften och skriv. Din bok blir inte mer skriven för att du pratar med mig eller nån annan om att du ska skriva din bok. Ba - skriv. Sätt dig ner och skriv. Det är inte så viktigt vad du skriver, men du måste skriva. Du behöver inte veta varåt det är på väg, du kan låta det bli vad det blir. Du behöver inte fancy skrivprogram eller ens en dator - skriv på mobilen, skriv för hand, skriv inte på en skrivmaskin för du vill inte va den människan, hallå. Gör vad du måste och du måste skriva för att skriva.

Du måste skriva och du måste…

Sluta mytologisera skrivandet.
Författare är inte ett ljusskyggt väsen som lever på cigaretter, sprit och sena nätter. Det handlar inte om gudomlig inspiration som flödar genom dig. Bokmässor är som de flesta andra mässor: torr luft, långa dagar och hårt golv. Oftast i alla fall, jag erkänner att det i korta, benådade ögonblick i det skrivande upplevt både sena nätter och hur det tycks ha flödat från ett ställe jag vanligtvis inte når. Men det handlar om en halvtimme på ett år.

Sluta sök efter de perfekta omständigheterna.
Är du inte ekonomiskt oberoende eller av andra orsaker inte behöver tänka på ditt uppehälle så kommer du aldrig uppleva att du har tillräckligt mycket tid för ditt skriv. Och om du mot förmodan får tiden, kommer du hitta annat som står i vägen. Ingenting i världen frågar efter det du skriver, ingen kommer att göra något för att göra det lättare för dig. Som Virginia Woolf skrev: "Dogs will bark; people will interrupt; money must be made; health will break down ….". Det där har jag stulit av min förläggare Anna.

Stänga av självkritiken.
Du måste lära dig sluta redigera. Du kan inte redigera och skriva samtidigt. Du kan inte redigera det du inte har skrivit. Så du måste skriva först. Det är så många som har sagt så mycket bra om skrivande och i Bodil Malmstens underbara bok Så gör jag: Konsten att skriva har hon ett kort litet kapitel eller stycke som heter Självkritiken ska vara på off. Det brukar jag läsa ibland på mina kurser som inledning, men titeln säger dig allt du behöver: självkritiken ska vara på off.

foto: Jennifer Granqvist

När du godkänt dom tre sakerna är du redo att börja skriva. Och då skulle det ju gälla att bygga en rutin. Det enda jag vet om det egentligen är att det är viktigt att skriva ofta. För mig räcker det med ett par dagars uppehåll för att halka ur texten och höja tröskeln för att komma tillbaka. Men måste hålla bastun varm! <- det där är ett eget citat.

När, var och hur du skriver måste vara upp till dig. Som jag tidigare skrivit brukar jag ha som mål att tänka ord och inte tid för mina skrivpass och 1000 ord är en helt okej dag för mig. 3000 är en bra dag. Jaga Vatten är ungefär 25 000 ord, Klåda 40 000, 50 000 brukar väl räknas som nåt slags medel för hur lång en roman är. Skulle jag va supereffektiv skulle jag alltså behöva kunna skriva en ny Jaga Vatten på under en månad. Men så funkar det ju inte heller. Dogs will bark osv.

När jag ännu jobbade på AE brukade jag ha med datorn om dagarna och sätta mig på ett annat café och skriva nån timme efter jobbet. Det tyckte jag funkade bra, mitt skrivande behöver tydligen ett permormativt inslag, hehe. Det hjälpte mig också att gå skrivkurser, för att få de där yttre ramarna och deadlines. Dessutom hade jag inte varit där jag är om jag inte hittat de där skriv-kompisarna som jag än idag sitter och skriver med då och då, shout out till Malin speciellt!

Det enda sättet du kan lära känna vad som funkar för dig är att skriva dig fram till svaren. Du kanske märker att du kan spotta ur dig 5000 ord på en dag? Du kanske skriver 5 och är nöjd? Oavsett är det okej. Jag kan inte berätta för dig vad som passar dig. Men tillåt dig själv att hitta det där stället eller den där tidpunkten när du skriver och gör det till en grej. Skriver du 10 minuter varje kväll (ett äkta exempel av en annan skrivkompis), skriver du varje morgon på tåget eller bussen, sätter du dig en timme på café eller på bibblan, skriver du fyra timmar varje söndag - whatever floats your skrivboat. Men gör det till ett event, till en grej, till något du ser fram emot.

Vecka 23

Veckans känsla:

Dom säger USA brinner
men hettan av bränderna är lika välkommen som sommaren
(som utan tvekan kom idag, det är första gången juni och över tjugo grader idag)
Dom säger I can’t breathe
I can’t breathe
och för första gången på länge handlar det inte om corona
(eller ens pollenallergi, som utan tvekan kom förra veckan)

Dom säger black lives matter
och jag säger inte emot
Jag håller med
Men senare hittar jag mig själv funderandes på
vad ett black life är
Som att black vore det viktiga
och inte life

Som att det inte vore samma life som i
dom sjunger om i gamla eurotechnolåten
i got life
(E-type var det vitaste jag kom på)

Det är protester på gatorna
och jag vill mest protestera mot mig själv
I stunder tror jag mig ha överlistat allt,
i stunder tror jag mig ha sett igenom det mesta
i stunder gratulerar jag mig själv för att jag
kommit längre än
dom

som i grupper utan regler
som i trådar utan empati
i inlägg utan eftertanke
eller omtanke
eller tanke punkt
skriver att dom inte gillar mångkultur

fan vad skönt att jag inte är dom i alla fall
jag har nämligen ingenting emot mångkultur
tvärtom välkomnar jag den
jag ser det inte ens som ett pris vi får betala för att rädda
ett flykting life
utan som en bonus
så bra är jag

Ändå krävs det eftertanke
omtanke
tanke punkt
för att komma ihåg linjen mellan George Floyd och E-type
men också skillnaden

I've got life, I've got my freedom
I've got life
Gissa vem av dem som sjöng det

Att jobba som författare

Först och främst ska jag säga det alla säger oavsett yrke: det finns no such thing som en vanlig dag som författare. Sen ska jag förklara precis hur en vanlig dag ser ut, för precis som i alla yrken så blir det rutin och vana av även detta.

Man jobbar för att få inkomster (och förhoppningsvis för att det skänker en någon slags tillfredställelse, glädje eller mening). Mina - och de flesta andra författare i Svenskfinlands (och kanske hela världen, idk) inkomster kan delas in i tre huvudsakliga grenar och det är väl bäst att först redogöra för dom tänker jag.

1. Stipendier

   Den mest avgörande grenen skulle jag tro. Som författare i Svenskfinland lever du troligtvis huvudsakligen på stipendier. Stipendierna du kan söka är många och ansökningarna är ofta ganska tidskrävande, men är absolut värda det. Det finns olika slags stipendier, jag har ett arbetsstipendium från Kulturfonden detta år vilket innebär att jag får vad som motsvarar en månadslön i ett års tid av dem. Tack igen för det förresten. De längsta stipendierna man kan söka är på fem år, men de är ganska få förunnat. Beroende på vad man är van vid så kan månadslönen ett arbetsstipendium tillåter uppfattas som ganska låg, men det där är ju relativt. Det finns också så klart kortare arbetsstipendium och så klart projektstipendium och vistelsestipendier osv osv. Tänkte du bli författare kan du bokmärka fyrk.fi redan nu.

2. Royaltys.

   Det du får i royaltys och av försäljning är ganska lite i sammanhanget, även om det oftast är en trevlig bonus när det kommer. Om du inte säljer massvis av böcker då, det är ju så klart helt möjligt, men även de jag känner som säljer skitmycket behöver annat för att dryga ut kassan. De två åren jag har fått royaltys har det handlat om ungefär en månadslön. Kom ihåg att du även får en slant för bibliotekslån bara du kommer ihåg att registrera dig och dina böcker på Sanasto.

3. Annat

   Skolbesök, författarsamtal, kurser, föreläsningar, kortare skrivuppdrag… Ni fattar. Jag har ju ordkonsten som sidoprojekt, men det är ärligt talat mer för rutinens (och hjärtefrågans) skull än för inkomsten. Jag deltar också med jämna mellanrum i olika författarbesök och så skriver jag en kolumn här och en essä här när uppdrag ges. Plus att jag sitter i ett par arbetsgrupper. Frilansar helt enkelt. Det är sällan jättebra betalt, men det är ändå en betydande inkomst. Plus att det skapar lite dynamik i ett annars ganska stillastående och ensamt yrke. Det som du måste komma ihåg då är balansen. Frilansuppdrag är både tidskrävande och energikrävande. Du kan inte förvänta dig att du får mycket skrivet en vecka där du har ett par skolbesök eller workshops. Jag vet att många skrivande människor delar in året i skrivperioder och offentliga perioder, men dit har jag inte kommit än.

Fram till senaste årskiftet var jag anställd på ordkonst-projektet på 75%, så den vardag jag beskriver nu är vad som hänt sen januari 2020. Jag vill också säga att jag förra året mer eller mindre jobbade 200% vissa månader och nästan hela hösten, vilket ledde till ett aldrig så litet breakdown i februari. Skulle det inte ha varit för en ‘rona som kom och knackade på dörren till världen, skulle jag med alla sannolikhet fortsatt i samma takt och brakat igenom helt och hållet hahahahahahaha.

Men corona i kombination med arbetsstipendiet gav mig en andningspaus och en tommare kalender än vad jag haft på flera år. Och även om vardagen just nu är ett gungfly och vissa dagar känns tunga och meningslösa så mår jag ändå så bättre nu än för fyra månader sen. Jag känner mig on top of things och jag har en kreativ energi som jag inte haft på länge. Jag börjar också så smått se fram emot sociala grejer igen, något jag heller inte gjort på hela förra året.

På grund av detta försöker jag också vara mer generös med mig själv. Jag har avsatt tid för att läsa och göra andra kreativa saker som inte egentligen hör till skrivandet. Att läsa ser jag som absolut nödvändigt för att skriva och jag försöker läsa åtminstone två böcker per vecka (det lyckas inte alla veckor men). Nu när det varit bra väder har jag varit mycket utomhus, tillåtit mig att dricka lunchkaffe i skogen och gått promenader. Det kan knappast räknas som jobb, men jag tror fullt och fast på att en promenad eller att sticka en socka eller rita en teckning är nyttigt för skrivandet. Så mycket av skrivandet händer i huvudet när jag inte skriver och såna saker hjälper mig organisera tankarna.

Just därför är det också svårt att säga hur många timmar jag jobbar per dag. Ska jag räkna timmarna jag sitter framför en dator? I såna fall kommer vi sällan, för att inte säga aldrig, upp till åtta timmar om dagen. Hälften kanske. Ska jag räkna timmarna cykelmanuset och allt det andra marineras i huvudet på mig? Då jobbar jag 12-14 timmar varje dag året om. Båda delarna känns lika missvisande.

Just nu sitter jag ju av uppenbara orsaker hemma och jobbar, men vanligtvis sitter jag gärna på café. Det ger mig lite diciplin när det finns människor omkring mig som ser mig. Plus att man kan flaunt en välplanerad outfit samtidigt, hehe. Jag sitter gärna med andra och jobbar, jobbdejter är den oftast förekommande formen av umgänge i mitt liv. Jag har eventuellt ett arbetsrum på lut och om det blir som tänkt så ser jag fram emot det, att ha ett specifikt ställe att gå till.

Jag har inte heller väldigt tydliga tidsbestämmelser för när jag ska jobba, men jag borde nog ha det. Istället har jag en färgkoordinerad to do-lista varje vecka. Den listan ska göras, men sen är det inte så stor skillnad på när jag gör det, förutsatt att allt görs inom deadlines. Går jag ut i skogen en förmiddag behöver jag alltså ta igen dom kontorstimmarna senare för att hinna med allt. Nu med corona tycker jag det har funkat hur bra som helst, men jag märker att jag får mer gjort bara jag gör det från morgon så jag får nog försöka skärpa mig med det. Rutinerade frilansare håller ju inte på som jag gör, det vet jag. Samtidigt är det en röst i mig som säger: bara du får gjort det du ska och du mår bra, vad spelar det för roll?

Om vi tittar ännu närmare på vad det är exakt jag gör när jag sitter vid datorn då? Då är det det här:

💻 mejlkorrespondens. Svara på förfrågningar, göra förfrågningar, utveckla och kommentera olika processer och hålla kontakt med kollegor, förlag, uppdragsgivare och läsare. Att svara på mejl är mer tidskrävande än vad man kunde tro. I den här kategorin faller också intervjuer, även om de händer irl.

💻 det jag kallar “admin” och som innefattar redovisningar, ansökningar, faktureringar och organisation. Det här är inte en daglig börda, men en av de viktigaste att få gjort ordentligt.

💻 sociala medier. Verkligen inte en av de viktigaste att få gjort, men bloggen och kanske framför allt instagram kräver sitt. Eller kräver, det är att ta i, men för mig är det ett enkelt sätt att kommunicera med läsare och göra reklam för sånt jag gör och synas och många uppdrag jag fått har jag fått tack vare min internet-närvaro. Plus att det är kul so SUE ME.

💻 planering. Upplägg för ordkonst, för workshops, för föreläsningar och besök plus research och förkovrande. Det här är också en grej som till stor del sker i huvudet just under de där promenaderna, men de behöver ändå skrivas ner eller göras till presentationer. Nu för tiden har jag en ganska stor bank av skrivövningar att ta till och ett par färdiga upplägg för författarbesök, men de kan alltid göras bättre.

💻 skrivandet. Till sist, det jag egentligen lever på. Jag brukar oftast bestämma ett visst antal ord jag ska skriva per dag när jag har ett längre manus på g, som till exempel nu med cykel-manuset. För mig är 3000 ord en riktigt bra dag, men jag är nöjd med 1000. Jag vet också dom som skriver 3000 ord på en förmiddag och dom som skriver 300 ord på en bra vecka. Jag vet också dom som räknar timmar och inte ord. Här är det verkligen whatever floats your boat. Jag skriver inte heller skönlitterärt varje dag, det går faktiskt inte. Dels för att allt det där andra kommer i vägen och dels för att jag tenderar att komma in i stim där jag skriver mycketmycket och sen stim där jag tänker mycketmycket. Jag skriver nästan aldrig om texter före en förläggare eller annat yttre öga ber mig göra det, utan när jag väl skriver är det redan ganska klart i huvudet. Det samma gäller kortare texter, essäer och kolumner. Jag skriver sällan på två olika texter per dag, utan är in i en text per gång. Bokmanus skriver jag i Scrivener för överblicken, kortare texter oftast på Google dokument.

Slutligen: även om det många gånger är segt och splittrat och psykiskt tungt så skulle jag inte vilja byta. Jag älskar att vara författare och jag är så sjukt in i helvete jävla röv-tacksam att jag får vara det.

Det var verkligen det! Gud vilket långt inlägg detta blev, tack om du orkat läsa. Vill ni veta nåt annat får ni fråga! Nu ska även den här författaren ta lite röd dag.

Hör mig i Sällskapet!

God förmiddag! Jag vet att det är tunt med bloggeriet nu, men vad ska man egentligen skriva om? “Idag satt jag bara hemma”?

Men bara för att jag inte bloggar betyder inte det att jag ligger på latsidan, snarare tvärtom. Idag kom mitt första avsnitt av Sällskapet ut, Svenska Yles nya kulturpodd med Kia Svetichin som programledare. Vi spelade in det igår och vi pratar bland annat om CA i böcker och tonåringar på tv. Avsnittet (plus de två tidigare) hittar ni på Yle Arenan.

På Yles kultursidor hittar ni också en kolumn jag skrev för att ackompanjera avsnittet.

Hoppas ni vill lyssna och läsa!

Välkommen på skrivsommar!

Min och Kugges helgkurs hann inte ta slut heller före vi började fila på ett liknande koncept. Vi kände båda att det var ett så pass lyckat koncept att vi ville göra det igen, men ändå lite annorlunda.

Därför kom vi fram till det totalt unika, helt otroliga, super-fantastiska konceptet…

Skrivsommar!

Inställda resor, inga festivaler, en midsommar i ensamhet … Sommaren 2020 kommer säkert att vara minnesvärd på grund av många orsaker – men vore det inte roligt om en av orsakerna var att du skrev klart den där romanen då? Nu har du chansen att verkligen ta tag i det där manuset du går och bär på!

Vi – jag och Kugge alltså –  vill ge dig ditt livs skrivsommar. Vi erbjuder en spark i baken, sammanhang och gemenskap och en möjlighet att dela med dig av dina texter samtidigt som du vässar din förmåga att läsa andras. 

Under tretton sommarveckor kommer vi att träffas online varannan vecka, göra kortare och längre skrivövningar och prata kring text och skrivande.

Mellan varje träff läser du andras texter samt skriver på dina egna. Vi har också en sluten Facebookgrupp där du kan diskutera skrivande i allmänhet och ditt projekt i synnerhet samt få pepp och stöd av de andra kursdeltagarna.

SKRIVSOMMAR! med Ellen och Kugge i ett nötskal:

• 7 onlineträffar á 3 timmar/gång

• både kortare och längre skrivuppgifter för att väcka din kreativitet

• diskussioner om skrivande (karaktärer, miljö, dialog mm)

• personlig respons på dina texter under gruppsamtal

• ett skrivande sammanhang 

• du lär dig att läsa och ge respons på andras texter

• en Facebookgrupp för pepp och stöd

• någon som håller dig ansvarig – skrivandet blir faktiskt av!

Kursen har 12 platser (med ett minimiantal på 10 deltagare för att ordnas). Ansök om en plats på kursen med ett kort, fritt formulerat brev (max 1 sida) där du beskriver vilket slags projekt du skulle vilja skriva eller redan skriver på samt ett textprov på 5–10 sidor (Obs! Ditt projekt ska handla om prosa, inte poesi). Textproven kommer att användas som grund för textsamtal senare i kursen. Brevet är det bara Ellen och Kugge som läser.

Du kan ansöka om en plats på kursen oavsett tidigare skriverfarenhet. Du behöver inte heller ha ett redan påbörjat projekt för att ansöka, bara en lust att skriva och en idé. Samt vilja att faktiskt ta dig tid för att skriva i sommar.

När? Onlineträffar på Zoom varannan torsdag klockan 18–21 med start 4.6. (4.6, 18.6, 2.7, 16.7, 30.7, 13.8, 27.8). Var? Där du är, så länge du har en nätuppkopplingHur mycket? Kursen kostar 300 euro (inklusive 24 % moms) och kan vid behov betalas i två rater.

Skicka din ansökan till skrivsommar@gmail.com senast fredagen den 22 maj klockan 16:00. 

Fråga på i kommentarsfältet om du undrar nåt! Jag tror det här kommer bli super, jag der fram emot att surfa hela sommaren på den slags energi och skrivinspo som bara uppstår på en skrivkurs.

Läromedel och kulturpodd

Ibland känns det som att jag gör ingenting om dagarna. Jag vet att flera bekanta som inte är så insatta eller känner mig så väl har nån slags föreställning om att jag “inte jobbar längre”, efter att jag sa upp mig från AE. Ibland känns det som att jag bara kan nicka och hålla med, gör gör jag verkligen något? Går jag inte mest och bara drar här hemma? Har jag ett sånt jobb där jag behöver duscha före eller efter? Behöver jag göra mig representabel eller blir jag svettig av mitt jobb? Varkendera, mest sitter jag ju hemma i så mjuka kläder jag kommer undan med som ändå är någorlunda människovärdiga. Och alla dessa möten, all dessa mejlkedjor- vart leder dom egentligen?

Man ska inte lyssna så mycket på den här slags tankar, men det är svårt att inte göra det. Speciellt om man är van med att ha jobb där man snabbt ser resultat. Hur som helst är det lätt att tappa modet ibland i de här långa träsk-sträckorna när det känns som att inget händer och inget nånsin blir färdigt. Dagarna när man faktiskt får se och/eller hålla i resultatet av en skrivprocess är ganska få, men söta som små fucking körsbär när de kommer. Därför är det bra att ha lite annats småpyssel vid sidan om, för då ökar antalet reslutat-falla-på-plats-dagar med ganska många procent. Idag är en sån där dag när plötsligt en massa fallit på plats.

Idag lanserades nämligen Sällskapet, en kulturpodd från Yle med Kia Svetichin i huvudrollen. Ni kan läsa mer om den och så klart lyssna på första avsnittet på Arenan! Som allt annat har den ju påverkats av C-läget, men här är den nu. Jag har visserligen inte själv jobbat ihjäl mig kring den här podden, men jag är ändå glad att den nu finns, för jag är en av Kias sällskapsdamer!

Om ett par veckor är det min tur att vara gäst och sen är tanken att vi turas om att prata, analysera och fåna oss kring olika kulturyttringar. Minns ni att jag i januari skrev att jag hade varit i Helsingfors över dagen och gjort en sak? Well, det var ett pilotavsnitt av podden jag spelade in. Och det är så roligt att äntligen kunna berätta det men också att det blev en podd till slut.

Visst tänkte ni först att det var jag i mitten av bilden? Hajade själv till lite i en mikrosekund. Jag och KIa är tydligen long lost twins.

Sen kom de här små karamellerna på posten idag också. Jag vet inte om jag överhuvudtaget nämnt det, men i höstas och vintras gjorde jag lite skrivövningar och ordkonstgrejer till ett nytt läromedel (som det så fint heter) för högstadiets modersmål (vad ämnet svenska heter i finlandssvenska skolor). Och nu finns dom också! En aktivitetsbok för varje enskild klass plus en gemensam textbok.

Otroligt kul att få vara med och jobba med skolböcker, det är liksom samma känsla som när man nån gång nu i vuxen ålder fått dricka kaffe i lärarrummen på sina gamla skolor. Som att man får glänta på dörren till en värld som var helt mytisk och ouppnåelig för en som barn. Tack S&S Läromedel för att jag fick vara med på ett hörn.

Veckans skrivövning: The Mansion

Hej alla skrivvänner och speciellt Fia som hade efterlyst skrivövningar. Det är en tid sen, men det känns som att tid ändå inte spelar samma roll längre i detta post-coronasamhälle, så kanske jag kommer undan? Jag ville också använda den här övningen i ordkonsten med tonåringarna och i en workshop jag drog först (fortfarande drar, mina elever skriver som bäst) och därför kommer den här övningen först nu också.

Idag ska ni få en övning kombinerat med ett Youtube-tips! Jag har nämligen snöat in på övergivna hus på YT. Det finns så mycket, oftast lite snubbiga men, urban explorers bla bla bla som besöker gamla övergivna hus. Jag vet inte om deras verksamhet är hundra procent laglig och/eller hundra procent geniun, men idgaf för det ger mig tio minuters sjok där jag är nån helt annanstans än i en coronahärjad vardag.

Av alla klipp jag sett är detta min absoluta favorit:

Jag är mer eller mindre besatt av det här huset. Det är delvis drömhuset, delvis det värsta spökhus jag sett. Det triggar igång så mycket fantasi och inspirationsmekanismer i mig att det nästan kokar över.

Er skrivövning är så klart: titta på klippet. Skriv en berättelse som utspelar sig i huset. Ställ klockan på 15 minuter, det är din tid. Varsågod att börja!

-

På tal om skrivande har jag den här veckan börjat på mitt nästa projekt! Har skrivit 3000 ord på två dar och jag är uppfylld av det där sällsynta flowet man har när man är nykär i ett projekt. Det är så roligt! Vill du också hitta gnistan i skrivandet? då rekommenderar jag min och Kugges skrivhelg! Anmäl dig nu så du hinner med!

Skriv! med Kugge och Ellen

As I sat in by myself in quarantine for the 104694th day, I couldn't help but wonder ... är det dags att skriva Romanen nu? 

klicka på bilden för att komma till Facebook-eventet

Ja, nu sitter du där, allt är stängt eller avbokat, du kan inte träffa dina vänner och du har redan städat alla skåp. Inget står nu mellan dig och den där Romanen du bara vet du har inom dig! Men – hur börjar man? Var börjar man? Och hur ska jag klara av detta utan att gå under i min ensamhet? 

Vi har också tänkt på det här! Och därför vill vi, Kugge och Ellen, bjuda in dig till en inspirerande skrivhelg för att kicka igång din skrivmotor! Vi gör kortare skrivövningar tillsammans och pratar om skrivlust, text och hur man hittar inspirationen.

Efter en helg med oss och en massa andra skrivsugna vet du förhoppningsvis var du ska börja på ditt stora skrivprojekt eller har i alla fall lite mer kreativ energi och inspiration! 

Vi träffas på Zoom där vi kan se varandra och läsa upp texter för varandra. Du behöver inte ha någon tidigare skriverfarenhet och genren är fri! Du behöver dock vara öppen för att dela med dig av dina texter och bekväm med kortare övningar.

Pris 60 euro (inklusive 24 % moms). Anmäl dig genom betala för kursen här:
https://michaela.fi/skriv-med-kugge-och-ellen

Kursen är från fredag kväll till söndag eftermiddag och klockslagen är finsk tid. 
Fredag klockan 19–20
Lördag klockan 10–16 (inkl lunchpaus)
Söndag klockan 10–14 (inkl lunchpaus)

—-

Jag hoppas ni ska vilja anmäla er till det här, tror det kommer bli så kul! Skrivande är också en sån grej som passar rätt bra att hålla på med online och en sån här slags kurs tror jag är perfekt för dig som kanske inte gått kurs tidigare eller är lite blyg, det är som en liten mjukstart att sitta hemma och göra det. Också perfekt för alla er som utbrustit nån gång “varför kan du inte ha kurs där jag bor” osv. Hoppas vi ses!

Här kan du läsa Kugges inlägg om saken.

Meet Maggan

Idag kom Schildts & Söderströms höstkatalog ut och då kan jag äntligen berätta det som vissa av er kanske gissat eller hört om redan: jag ska bli med barnbok! Tänk att det här blir min tredje bok redan. Så snabbt det har gått.

Maggan året runt som den heter kommer ut i september och jag är såååå glad! Här är svar på några FAQ.

Vilken fin bok! Har du ritat bilderna själv?

Självklart inte! Det är Elin Löf, som syns på bilden, som illustrerar och hon gör det så bra! Är så glad att få samarbeta med henne igen, för det känns som att vi tänker lite på samma sätt och har samma referensramar. Och så är hennes illustrationer är så detaljrika och fina - ni kommer älska dem!

Vänta lite nu… Samarbeta “igen”?

Ja, det är ju Elin som illustrerade Lilla Liten-boken, om nån minns den? Det var en bilderbok vi gav ut på ordkonst-projektet jag jobbade på förra året. Vi hittade varandra då och jag tror att vi båda två var ganska sugna på att samarbeta igen efter det.

Ja just det! Du har ju skrivit barnbok tidigare! Vad är skillnaden nu?

För det första var Lilla Liten en bok vi gav ut utan förlag och det märks på slutprodukten. Jag behöver en redaktör för att vassa till mina texter och när jag ser på Lilla Liten idag ser jag bara slarvfelen och ställena där det kunde ha blivit vassare. Många kan uppenbarligen ge ut böcker själva och resultaten blir lika proffsiga som på vilket förlag som helst, men jag kan det icke. Det här känns på sätt och vis som min riktiga barnboksdebut, men det handlar kanske mer om att Lilla Liten var något jag skrev ihop på en eftermiddag när jag var lite uttråkad, utan nån tanke på att det skulle bli nån bok av det. Med Maggan har jag jobbat mer målinriktat från start, även om personen Maggan också bara dök upp i huvudet på mig en dag.

Ja, berätta mer om Maggan! Vem är hon?

Maggan är en lillgammal sisådär sjuåring med sovrufs i nacken och glasögon. Hennes familj består av mamma Josefina och morfar PG, som är pensionerad sjömanskock. Boken innehåller fyra berättelser, en för varje årstid och under året börjar Maggan skolan, firar jul, fyller år, får sommarlov och stöter på lite olika problem och får nya vänner under tiden. Boken är tänkt att funka bra som högläsning, men också för barn som knäcker läskoden tidigt och vill ha lite mer text än bilderböcker, men ändå kvar bilderna.

Det här är första skissen på Maggan ever, den fick jag se i höstas efter att Elin fått läsa första delen ur Maggan-boken.

Hur skiljer det sig att skriva barnbok från att skriva för vuxna?

För mig har det nästan bara varit roligt att skriva om Maggan. Det är lekfullt på ett helt annat sätt, även om jag tar det på lika stort allvar som resten av mitt skrivande. Jag hade inte planerat att skriva för barn, men Maggan är ett resultat av att ha jobbat med ordkonst i ett par år och träffat en massa barn och pratar med dem och läst en hel del barnböcker. Jag har inte haft nån egentlig prestationsångest kring barnboksskriveriet hittills, men en dag insåg jag vilken fin, ganska högstämd litterär tradition det finns i Svenskfinland på barnbokshållet och då fick jag en klump i magen typ VAD HÅLLER JAG PÅ MED VEM TROR JAG ATT JAG ÄR.

Sen har jag jobbat med Ida-Lina Nyholm som redaktör den här gången, hon har hand om barn- och ungdomssidan på S&S. Utan att jämföra mina redaktörer sinsemellan alls (<3 Anna <3) så vill jag bara påpeka att det är så himla roligt att jobba med Ida-Lina, hon är en kompis från förr och hon har så vasst öga både när det kommer till text och bild och vi har lite samma approach till barnböcker. Tror jag i alla fall, eller så är hon bara bra på att ta hand om författare med stora egon hehe.

Ska du bara skriva barnböcker nu framöver?

Jag vill fortfarande skriva allt! En drömtillvaro vore att kunna skriva barnböcker och vuxenromaner i slalomtakt. Jag tycker det är trevligt att byta om lite och på så sätt kunna välja lite från dag till dag vad man vill skriva och gå på lustkänsla, utan att för den del tackla av på effektivitet. Jag tänker att det måste gå att finnas i flera olika skriv-fack: romaner, barnböcker, bloggen. Före jag dör vill jag absolut skriva för tonåringar också! Och dramatik. Men nu ska jag göra klart Maggan först.

När får vi läsa mer om Maggan?

I september! Men håll utkik, det kanske dyker upp lite smakprov inom kort.

Tack och hej, nu måste jag gå och koka makaroner!

Veckans skrivövning (gör comeback?!)

Tjena alla monsterdiggare! Idag började min skrivkurs i Arbis igen och det är jag så glad för. För att fira det tänkte jag fira med att låta en bloggserie jag hade för nåt år sen göra comeback!

Jag tror det var i samband med att Arbis-kursen drog igång första gången som jag med buller och bång (förstås, för det är ju jag) lanserade en bloggserie som sen höll i sig i typ fem inlägg (förstås, för det är ju jag). Men nu känner jag mig redo att återföra Veckans skrivövning här.

Sorry för asig bild, men hej, det är ju jag. Ni vet vad ni får här på http:en; dåliga mobilbilder men hjärtligt innehåll :-)

Välj ett av nyårslöftena ovan. Din uppgift är sen att skriva en scen som berättar om ögonblicket när personen som avgett detta löfte bryter det. Du har 10 minuter på dig. Du får gärna länka eller posta i kommentarsfältet om du gör övningen.

Veckans skrivövning kommer knappast återkomma varje vecka, men kanske lite då och då? Det bästa som finns, förutom att själv skriva, är ju nämligen att formulera skrivövningar åt andra. Jag är inte det minsta ironisk, älskar det <333.