2015, the year of doing

Just när blogglusten greppade tag i mig på allvar igen efter en period av... icke-blogglust, så däckades jag av årets första influensa. Jag har de senaste dagarna uteslutande hängett mig åt; samtliga avsnitt av Historieätarna (jag har nu fyllt min livskvot av Erik Haag, den gapige jäveln), läst Huset Longbourn, chips och fastlagsbulle och Finrexin. Tack vare goda grannar och goda vänner överlevde jag också detta nederlag och nu är jag tillbaka. Saker som jag tänkt jag skulle vilja blogga om den senaste tiden - jag tänker att en offentlig lista kanske faktiskt sporrar mig att komma ihåg dessa ämnen och sedan blogga om dem. - Att Damernas Värld tar bort bantningstips och plastikkirurgi från skönhetssidorna. - min nya fuskpäls från loppis. Har aldrig använt ett plagg så intensivt från första stund. Har bl a använt den inomhus mer än vad siom kanske anses normalt. - boken Huset Longbourn och i förlängningen arbetare. - baletten Svansjön som jag såg igår och balett i allmänhet och kanske lite om kulturelitism och hur den tycks frodas i Jeppis (obs! älskade baletten. elitkultur = bra, kulturelit = mindre bra) - ett blogginlägg med titeln "Att vara singel är inte en sjukdom så sluta försök bota mig" - Instagramvälgörenhet, d v s när man gör något "snällt" bara för att kunna hashtagga hjärtegod om sig själv - kötthets och den konstiga manlighetsgrejen som följer med detta hysteriska bacon-prisande, detta eviga irritationsmoment för mig. Varför är det trendigt med kött? -  Astrid Lindgren-dokumentären som SVT sände i julas och hur mycket jag älskar Astrid och - hur småsur jag kan bli  över att alla älskar Astrid fastän det bara är JAG som förstår henne. Lol.Men varför jag ibland reagerar konstigt när någon annan gillar samma saker som jag gör. - och en massa annat.

Och om jag har några läsare kvar - vill ni läsa om nåt särskilt? Let me know. Jag har just bedtämt att 2015 ska vara the year of doing, not talking så kör hårt nu. Jag gissar min energi det håller i sig till mars ungefär så passa på.

Bullerbybloggen

Bullerby-böckerna är långt ifrån Astrid Lindgrens bästa, men jag gillar dom ändå rätt så mycket, för de är det tryggaste jag vet. Det hemskaste som finns där är en alkohliserad gammal skomakare och han är inte hemskare än att man ändå vågar gå in dit in case of snöyra. Jag har svårt att sova utan ljud av något slag, gärna något jag inte behöver koncentrera mig på och inget med nån slags som helst spänning.

Plussar man dessa två faktum ihop så kommer man gansak snabbt fram till att nyheten om att Spotify nu har Bullerbyn - läst av Astrid själv, världens bäst sagotant - och en hel del annat är det bästa som hänt mig på en tid.

Ditt och datt

Hej på er! Jag har sportat mycket rött de senaste dagarna, först läppstift och lusekoftsdetaljer och idag nu röda blommor i håret pga After Eights födelsedag! Mitt jobb är jämngammalt med mig och fyller alltså 28 i år. Vi har firat med godis och pynt och blommor i håret då. Rött är en bra färg, min favoritfärg ligger någonstans på gul-orange-rödskalan, men den flyttar sig beroende på dag och humör. Guld och glitter är ju förstås också alltid aktuellt. Alla ba intresseklubben antecknar.

Invigde mina nya skor också, dagen till ära. De råkar ju också ha lite rött i sig, så det var ju väluttänkt av mig. Det är något fräscht med att ha vita skor på sig. Men tror nog these babies får vänta till varmare tider hädanefter, för kallt och halt ännu. Men, är det födelsedag så är det.

Jag gjorde mitt livs första palak paneer igår, fast med bondost istället för paneer.  Det blev helt okej gott, men inte som jag hade hoppats. Palak paneer är något av det godaste jag vet, så förväntningarna var höga. Ska pröva lite annan kryddning nästa gång. har frysen full av spenat eftersom jag blev kissnödig vid frysdisken och fick panik och slängde ner dubbelt mer spenat i korgen än vad jag behövde.

Fyndade också denna tingest på loppis igår för blott tre små euro. Inte katten då, men det är numera omöjligt att ta en bild i min lägenhet utan att det är en katt med på något hörn. Jag är mycket svag för sakral konst och ikoner och allt möjligt religöst krafs, så ni kan förstå min lycka när jag hittade detta praktexemplar av sådant. Köpte också en petrolblå sammetskjol och ett påslakan. Köper bara påslakan på loppis nu förtiden, de är så härligt mjuka. Och snygga. Tycker om när ens bäddning andas barndom och svunna tider. Och ni som tycker att det är äckligt - lol på er.

Ikväll ska jag se På spåret - så klart - och så ska vi spela Sing Star, det är jag pepp på! Resten av helgen tänker jag försöka vila och läsa bara, har sovit lite dåligt de senaste veckorna.

Saker jag stör mig på

Om det nån gång, nånstans dyker upp en anonym blogg av en finlandssvensk kvinna som heter Saker jag stör mig på och som bl a handlar om saker man sötter på i ett serviceyrke, olidliga människotyper och när katter hoppar in i klädskåp och välter den nyss vikta högen med rena kläder på golvet. Om det nån gång ploppar upp en sån och kanske t o m blir lite populär, för det är ju roligt med orationellt arga människor. Om det gör det, då kan ni vara ganska säkra på att det är jag som ligger bakom.  

Minusgrader

Jag älskar minusgrader, jag älskar kyla och jag älskar den krispighet som kyla ger luften. Visst är sommaren fin och det är superskönt att slippa inbilla sig att layers är fashion, men alltså vintern <3. Inte för att jag är särdeles mycket utomhus på vintern, men ändå. Mjuka månggång-tvättade lakan, DVD-boxar med serier, bokhögar och kattkurr är ju mycket bättre vintertid. Och det är liksom helt okej att ligga under täcket 16 timmar i dygnet. Så det är vad jag gör these days. Sen jobbar jag lite ibland och skriver ltie ibland, men skriver gör jag oftast också i sängen så jag vet inte om det räknas som annan aktivitet.

Ja, jag är rödhårig igen, efter ett år eller två som blond. Tror nog jag blir blond(are) till sommaren igen, men trivs ganska bra som adoptiv-Weasley just nu. Här syns min hårfärg ganska bra, plus att det är en fördelaktig bild av Kantele, katt nummer ett. Och min näsa, är väldigt nöjd över dess grandiositet på den här bilden. Stora näsor = bra.

Här ser vi då Trean, som fortsättningsvis bara heter Trean. Det var så här jag såg ut första gången jag såg Volvo-reklamen med Zlatan, på tal om stora näsor.

Och så Viola, det typiska mellanbarnet. Jag vet inte egentligen vad typiska mellanbarnsegenskaper är, men jag tykcer om att använda föräldra-barntermer om katterna, folk blir så obekväma. Och i bakgrunden skymtar ni mitt senaste skofynd! Jag har länge suktat efter ett par vita, eller ljusare i alla fall, så när jag såg dessa Nikes för 350 kronor slog jag till direkt. Vi var alltså till Haparanda i lördags, jag och syskonen, därav priset i icke-euro. Så om minusgraderna ska försvinna nån gång, så är det för att jag ska kunna börja använda mina nya skor.

Detta har hänt

Jag har blivit småbarnsförälder igen. Det här är (än så länge, har inte kommit på nåt bra namn ännu) Trean, som flyttade in hos oss igår. Och med oss menar jag mig och mina två andra katter. Yes, jag är så sorglig som det låter. Tror även jag skrev under pappren på evig spinsterhood i o m en tredje katt men va fan. Hur kan man inte erbjuda en sån här liten hemlös ett hem? Exakt. Hittills går det bra, Kantele är obrydd som vanligt och Viola är nyfiken, men lite maktgalen, så några små kamper har det blivit.

Annars är det inte så mycket nytt att berätta. Jag blev medlem i facket i veckan, efter att det varit på min to do-list i snart tio år. Bättre sent än aldrig. Så nu är det väl bara och börja strejka, hehe. Nånä. Har också blivit månadsgivare till Amnesty, så jag är ganska stolt över vad jag gjort med 2015 so far. medlem i PAM, medlem i Amnesty och medlem i crazy cat lady-klubben. Inte illa efter nio dagar.

Årets paket

... är guldglittriga och matchar bloggen. Älskar att paketera in julklappar och brukar försöka ha en genomgående linje. Förra året var det "stilrent" brunt omslagspapper med röda tygsnören och etiketter klippta ur en gammal bok (gäsp, 2013-Ellen, GÄSP) men i är slängde jag lagom-måttet överbord och köpte det glittrigaste pappret jag hittade på Tiger i Åbo i helgen. Pappret är både bra och dåligt. Det är bra för det är skitsnyggt och dåligt för att vanlig tejp inte fastnar på det, så jag fick använda pikalim och eltejp. Därav de fina svarta namnskyltarna också. Jag är klar med alla mina julklappar men klappen till min Secret Santa-person i år har inte kommit än, så jag börajr bli lite nervös.

Annars har jag en megafinne på höger kind. Vlaicu döpte den till Bobby igår, sen skrattade han och Nikko jättelänge. Jag har så elaka kompisar ibland.

Bra vecka

Den braiga veckan började redan i fredags förra veckan, då jag hade en skitkul utekväll med bl a Ronja, CV och Nikko. Vi dansade och drack drinkar som det inte fanns nån morgondag. Det fanns det knappt heller, för dagen efteråt mådde jag så bajs att jag ville dö lite. Men det gjorde jag inte, istället gick jag på fest och var sktittråkig nykter bland alla fulla människor. OBS tycker inte att alla nyktra människor är tråkiga, tvärtom, men jag är fruktansvärt tråkig om JAG är nykter, bakfull och trött. Inget får i gång mig.

Den här veckan kom min Back-väska! Öppnade det lilla paketet medan jag nynnade Have Yourself a Merry Little Christmas. Ska inte köpa något så här dyrt och tämjeligen onödigt på åtminstone ett år, det lovar jag.

Tog en Dagens outfit-bild med mina nya baby. Reflex-väskor + finländskt kaamos = det här. Älskar min nya väska hämninglöst och känner att min fäshjön-termomter stiger flera grader varje gång jag svänger den över axeln.

Sen har jag förstås jobbat den här veckan, bl a med Malin.

Vaknat till det här. Känns ju tryggt.

Nätterna har jag tillbringat med X-files (eller Planet Earth, (som jag hittade för två euro på loppis i veckan, också en orsak till denna veckas braighet) när det blivit för läskigt) tredje säsong. Alltså Mulder <3 , alltså Scully <3. Jag har ju också sovit om nätterna, men kanske inte så mycket som jag borde.

Sen har jag nästna klart alla julklappar och de jag inte har klara räknar jag med att få klara i helgen, för imorgon åker jag ner till Åbo för terminens sista LittSkap-helg. Är så sjukt peppad, missade ju förra helgen pga ryggskott, så kan inte vänta tills jag får träffa alla mina skrivande kompsiar igen. Plus att jag ska åka tåg och bo hotell som värsta rika människan, så jag är nöjd. MOT ÅBO!

Friendz

Vet inte hur jag missat detta två månader gamla klipp med Alfred och Linnea, men det hade jag fram tills idag. Det får bli dagens tips, för Linnea är så sjukt smart (och Alfred också antar jag, men känner inte honom så jag tänker inte uttala mig desto mer om hans intelligensnivå) och har ett sånt tålamod, jag har sett så många diskussioner där Linnea hållit sig sval och pedagogisk där jag hade brunnit i båda ändarna för längesen. Dessutom är hon alltid rolig och välklädd <- jätteviktig egenskap tycker jag, höhö.

Ibland tänker jag på mina vänner som erövringar jag gjort. Som att jag ska vara stolt över att dessa människor, som har alla möjligheter i världen att inte umgås med mig, ändå väljer att göra det! Att smarta, coola, roliga, snygga, fantastiska människor, som t ex Linnea, vill vara vän med mig, det gör mig glad - och mycket självgod. Det gör ju per automatik mig lite smartare, lite roligare, lite snyggare och lite mer fantastisk. Som om det vore möjligt, höhö. (Sa ju jag blir självgod).

Nu kom jag just att tänka på att jag en gång hade ne kompis som sa, helt utan ironi, "jag umgås med dig för att du är så ful så det syns bättre hur snygg jag är". Jag var tonåring och hade kanske inte "hittat mitt utseende" ännu, men alltså. LOL. Saker man stod ut med i tonåren bara för att. När jag tänker på såna vänner så blir jag ännu mer glad över mina vänner idag.

I fredags var jag med några andra vänner först hemma hos mig och sen på stadens nöjespalats och dansade och drack. It. Was. Awesome. Typ Regina George punched me in the face-kind of awesome. Och igår var jag på julfest med en massa tredje vänner, helt fantastiskt roligt det med! Tack för den <3.

Evijärvi in 24 hours (eller 2)

Alltså Evijärvi, denna österbottniska vita fläck på kartan för mig. Jag hade aldrig varit dit iförrän i lördags, när jag och Lina fick nys om ett stort loppis där. Eftersom vi inte hade annat att göra, bestämde vi oss för att åka dit. Så här ser det ut i Evijärvi. Lite som Mordor.

Lina skötte kartläsandet och körningen...

... medan jag fotograferade det inspirerande vädret och landskapet. Bunkra upp med skvaller eller godis om ni tänkte åka dit, det är sjukt tråkig väg.

Men vips var vi framme. Det här loppiset ägs av en kvinna (med mäktig frisyr) och hennes katt som när vi kom dit låg och såg på en hög virkade mattor framför en fejk-öppen spis. På dörren finns varnningsskylt att katten kan nafsa efter dig om man retas, men den var hur snäll som helst mot mig. Fast jag retades visserligen inte, så kanske det var det. Loppiset håller alltså hus i en gammal skola.

Som man nästan såg. Vissa av de här bidlerna är från min Instagram, så ursäkta för en massa filter och grejs plötsligt.

Det här skåpet som jag lätt kunde ha på balkongen t ex, stod utanför dörren och var det sista jag fotade, för efter att jag kom in i huset var jag för upptagen med att fynda för att komma ihåg att fota. Agatha kirppis (som det heter) är super om du är på jakt efter saker. Det finns hur mycket glas, porslin, klockor, lampor, gardiner, smycken och tavlor som helst, men inga kläder att prata om. Allt är inte superbilligt (kan nån bara samla ihop allt överprissatt Arabia-porslin och sälja det nån annanstans så att vi som inte är intresserade av att lägga 48 euro på en liten kaffekopp slipper se det?) men fyndpotentialen är stor, bara man orkar leta.

Jag hittade bland annat den här fina tavlan med torkade violer för 3 euro. Den hängde alltså inte på min dörr när jag hittade den, höhö. Men nu gör den det.

Och vinglas för 1,20 styck. Fanns sex till, men jag har inte plats jag vill ha. Hittade också ett litet flipper-spel jag köpte åt brorsan och gav bort innan jag kom att fota det och den finaste lampan (vi pratar snäckskal, rosa toner och Maria Magdalena)  jag någonsin sett. Tyvärr kom jag hem utan lampan, för tydligen var den inte till salu, utan ägarinnans privata. så det är ett stort minus för Evijärvi-loppiset, retas med massa snygga saker man ändå inte får köpa. Bu för det. Stod också och vägde ett guldhalsband med klirrande medaljonger i handen rätt länge och nu ångrar jag lite att jagi nte köpte det, men det var ganska dyrt och lite svårburet. Oh well.

Efter loppiset stannade vi på lokala bensinmacken/innestället/centrum för en lilla jul-burgare. Där har de en uppstoppad isbjörn. Benisnmackar på små ställen älskar jag att besöka, men den här var inte så trevlig för efter cirka femton minuter kom en dyngfull man (klockan var alltså fyra på eftermiddagen) och erbjöd mig pussar upprepade gånger. När vi körde därifrån rivstartade vi och tutade.

Och det var Evijärvi och lillajul. Vill ni besöka Agatha Kirppis & Divari (vilket jag rekommenderar) så hittar ni info här. Lätt att hitta dit och inte så värst långt, även om det kändes som om man vore i ett annat land.