Hej hallå

, ser ni mig?  

Här är jag. Så här ser jag ut idag.  

Jacka från loppis, ryggsäck (som iofs inte syns men) från Marimekko, tröja från Asos, omlottskjol från Ellos, tights från nånstans kommer inte ihåg, det här helt vanliga svarta tajts OKEJ och mina nya Adidas Falcons.

Jag fick min svarta ryggsäck av Pär till julklapp förrförra året och jag har använt den varje dag sen dess. Varje! Den funkar till allt och är bekväm och rymmer allt jag behöver, oavsett om jag ska till kontoret eller på resa. Investera i en bra ryggsäck och du behöver aldrig mera köpa en väska.

Kjolen är lite knepig pga bred och hög slits men jag gillar den. Känns lite som att ha ett förkläde på sig och det vet varje människa som bundit på sig ett förkläde att det skänker nån slags stadga i tillvaron.

Och precis efter att jag tagit denna bild kom en granne och jag blev så generad att jag sprang in pga hade inte hört att hon kom pga hörlurar och jag vet inte hur länge hon stått och sett på mitt poserande :-DDD Så det blev inga flera bilder tyvärr.

Nu ska jag lägga mig och läsa. 

I wanna dance with somebody

Nej, det vill jag sannerligen icke; jag vill ligga på en soffa under en filt och inte göra nåt egentligen men nåt ska ju ett outfitinlägg heta.  

Och idag har jag Whitney på magen, så därav rubriken.

Tunikan är från ASOS Curve, köpte den på mellandagsrean men hade tänkt spara den till sommaren pga vit tunika känns inte riktigt vinter. Den är dessutom lite öppen i ryggen och jag tror den kommer bli ett Nyckelplagg i sommar, meeeen idag smyginvigde jag den lite pga låg och tänkte på hur mycket jag tycker om den igår kväll.

För att vintra till det lite slängde jag ett svart ”rövskynke” som det heter mellan mig och min syster, dvs ett tunt plagg som mest är till för att rama in och proportionera en egentligen färdig outfit. Just detta rövskynke är en lång mesh-kimono med ursprung H&M för några år sen. Mycket användbar, men jag gillar inte armlängden inser jag nu. Får åtgärda vid tillfälle.

Har dessutom nästan ner håret idag! Det händer cirka aldrig för får panik/värmeslag av att ha ner håret, men så här är det faktiskt okej att ha det.

Är inne i den perioden av månaden där jag är supereffektiv på jobbet och väldigt snygg. Men vänta ba, snart är jag jättetrött, jätteledsen och har en megafinne på hakan igen!

Alla hjärtans outfit

En dagens outfit kanske? 

Så här så jag ut denna Alla stjärtans dag. Röd som ett hjärta i ansiktet pga bar hem en sju-kilos låda med läsprover genom stadens isiga gator. Inte läsprov av min bok OBS. 

Hade jag tålamod att vänta tills färgen lagt sig före jag knäppte några outfitsbilder? Givetvis inte. 

Annat än att klä sig i balla mönster och kånka hem lådor man kan göra Dagen till ära är att bli organdonator. Läste nån artikel om nån som hade fått ett hjärta och insåg att jag inte meddelat nånstans att man visst får skörda organ ur mig när den dagen kommer. För att säkerställa att man blir organdonator kan man göra två saker: 1. Meddela dina anhöriga (det gör jag nu). 2. Beställa ett sånt där gult kort att ha i plånboken, det har jag också gjort. Det gör du HÄR. 

Nu är det bara att vänta och hoppas på att mitt kalla och mörka hjärta är till nån hjälp den dagen det blir aktuellt.  

Svarta fåret

Jag är alltid ute efter kontraster när jag klär mig, men det behöver inte alltid vara kontraster mellan färg och mönster. Vissa dagar räcker det bra med en matt svart och en silkig svart. 

Som idag. Matt och katthårigt (lycka till med att va fashion i ett katthushåll) och plisserat och silkigt.  

Tröjan är en av mina varmaste och den har fått hänga med i ett par dagar här nu. En helt vanlig collegetröja är det, inga konstigheter. 

Kjolen är ett favoritplagg för tillfället, den var med i mitt senaste (och sista före köpstoppet!) paket från Asos. Den faller väldigt snyggt och är enkel att dressa upp eller ner, beroende på tillfälle. Jag tänker söka flera kjolar i samma snitt på loppis under våren, jag tycker det är väldigt fin stil att ha plisserad kjol med enkel, gärna lite bylsig överdel. Den här är också exemplariskt hög i midjan och min favoritlängd, dvs mitt på smalbenet. Den har visserligen ganska höga slitsar på båda sidorna, men med tights under gör det ju inget.

När jag blir rik ska jag anställa en fotograf som får ta bilder åt mig, men för närvarande får ni leva med mobilselfies där jag rättar till håret, det är tydligen en favoritpose.  

En helsvart outfit bärs bäst tillsammans med skor och parfym med attityd. Idag har jag & other stories Haute Goth och mina älskade silversneakers.

Det var allt från modeverkstaden idag, nu måste jag fortsätta rensa. Vi har kommit till avdelningen ”böcker” i vårt konmari:ande. Oh lord.

Kära dagbok,

idag skulle jag skicka ett mejl till tekniknsvarige på jobbet, men istället råkade jag skicka det åt hela personal-listan. Dvs 60-70 pers.  

Det är måndag.  

Synd med en sån pensionärig tabbe, när jag fick till en sån bra färgmix imorse när jag klädde mig. Vi ser på den istället lite:

Tack och lov ska jag hålla workshops för ett gäng sexor onsdag till fredag, så jag kanske kan undvika mina kollegor tills dom glömt det heh. 

Utöver det ska jag rensa min garderob med Johanna den här veckan och försöka skriva tre kapitel. Eller så står det på to do-listan i alla fall. Vi får väl se vad det blir.

En pasta, ett mönster och en skön bok

Hej kompisar! Visst känns november som en enda stor dementorattack, all ork och all glädje ba *slurp* ut ur huvudet. Det känns som att allt jag gör these days är att motverka lejdo på olika sätt. Som idag:

Klädde mig som en optisk illusion i beige - min älskade kappa (som passar till ALLT) och en leopardklänning och en leopardscarf. Mönster plus mönster lika med sant. Det är mitt hemliga trick: alltid när man känner sig som tröttast; klä dig som piggast. Eller addera läppstift till en annars trött look. Det lockar bort blickarna från påsar under ögonen och hängande axlar. Nu kanske beige inte känns som en jättepigg färg, men ärligt - skulle ni vilja se den här mönsterkombon i en skrikigare färg? I think not.

Och mina flaxiga Adidas Falcons till det. Beige och rosa tillsammans- inte helt fel. Bra färgkombinationer gör mig alltid glad. 

En annan sak som alltid gör mig glad och jag försökte mig på idag är pasta. Jag kom på igår att det är hundra år sen jag lagat vad jag en gång i tiden reklamförde här på bloggen som ”min bästa pasta”. Så idag fick det bli den te meddag.

Sicken tur att man bloggar och kan gräva fram favoritrecept när man glömt bort dem. Fast den hör gången gjorde jag den med spenat istället för grönkål, för det var det jag hade. Gick hur bra som helst det också.  Tricket är att krydda så mycket att spenaten bara anas. Det blev skitgott.

Fast bäst av alla beprövade metoder mot dementorväder hittills har Den Mysiga Ljudboken varit. Just nu slalomlyssnar jag på Stina Wollter Kring denna kropp (som jag inte hört tillräckligt mycket på för att uttala mig om än) och DEN LJUVA PÄRLAN OCH BÄSTA MEDICINEN MOT ALLT EVER How to eat av Nigella Lawson, inläst av Nigella själv. Det må vara en receptbok, men det är så mycket mer än så. Nigellas matprogram har länge varit mina go to-klipp på Youtube i tider av tröstbehov, om ni inte fattar varför orkar jag inte förklara. Man fattar, eller så fattar man inte. Att höra hennes sensuella röst förtroligt viska nån anekdot om när hennes mamma vispade maränger - det bemästrar de flesta dementorer. 

Så på sätt krigar jag vidare.  

Nej, alltså förlåt, nu använde jag ordet ”kriga” ironiskt på ett sätt som jag och Pär brukar göra sinsemellan men som jag nu insåg inte funkar att göra utan förklaring. Förklaringen är att både jag och Pärry avskyr det här trenduttrycket ”kriga”. Jag ska kriga för dig och vi krigar tillsammans och bla bla bla... Det är så fånigt. Ingen behöver kriga för mig, thank you very much. 

Det om det - imorgon är det fredag! Till och med i detta kaamos tycks fredagar glimra till lite i kalendern. Vad ska ni göra i helgen? Kan ni inte berätta?  

Samvetskjolen

Idag hade jag den första av en serie workshops i gymnasiet. Det är alltid spännande när man ska ställa sig inför en ny grupp och kanske speciellt en ny grupp tonåringar, så jag låg länge och tänkte vad jag skulle ha på mig igår kväll. Det brukar va mitt sätt att somna; tänka ut olika outfits till dagen därpå. Man kanske inte slipper nervositeten helt, men det är lite enklare att spela självsäker iaf om man har en outfit man känner sig åtminstone bekväm - och helst lite snygg - i. 

Lyckligtvis var jag lite för tidig till mitt möte med Nina på Projekt Liv igår, så jag gick in till Lindex (som ligger mitt emot Projekt Livs kontor), har inte varit där inne på... Vet inte hur länge sen sist? Nu vill jag inte alls uppmuntra till impulsstyrd rea-shopping, men där på en galge, inklämd mellan en massa strunt hittade jag den. Samvetskjolen. 

Jag tror det är Lotta på Bråkmakargatan som pratar om att hon vill ha sin ”röda samvetsklänning​”, nånstans har jag tagit det ifrån och eftersom min garderob lider brist på äkta sammet kan vi väl fortsätta kalla diverse plagg samvets-den och den. 

För er skull hoppas jag ni läser detta på mobilen så att ni åtminstone slipper se kornigheten i dessa sen eftermiddag i oktober-bilder uppblåsta på stor skärm. JAG ORKAR INTE LÄRA MIG SYSTEMKAMERAN SORRY!!!! 

Polotröjan är en jättegammal sak från H&M (undrar om jag t o m ärvt den av syrran...?), t-shirten en svart t-shirt, eventuellt även den med härstamning H&M och kjolen då, den kostade mig sex euro på Lindex igår.

Känner mig snygg OCH bekväm i den. Plus att alla nyanser av lila och gredelin är så trevligt så här års. Tror jag kommer få stor nytta av min sex euros samvetskjol i vinter.

Och workshopen gick bra! Kanske tack vare kjolen, vem vet. Nu är jag ledig helakvällen och det har jag firat genom att dammsuga och laga makaronilåda. 

En helt vanlig måndag

Hade tänkt göra ett foto i timmen-inlägg men det blev mest ett foto när jag kommer ihåg det. Men så här såg min måndag ut, as always sett genom min trogna mobilkamera.

Vaknar. Trots att jag vaknar sent, först efter nio, är jag dödstrött. det är en grej jag försökt sluta ha dåligt samvete för, att min dygnsrytm är mer av typen B. Jag är hellre upp längre och sover längre än vad som anses riktigt dygdigt.

Äter standardfrukosten till vardags - ostmackor och d-vitamin. Det är nu man ska börja ta dem för att ha nån nytta av dem sen i vinter - kom ihåg!

Kommer mig till slut i väg till jobbet. Det här är mitt skrivbord, på en bra dag heh. När jag fick två skärmar sa jag att visst, jag kan ha två skärmar, men jag kommer knappast få användning av dem båda. Nu använder jag så klart båda hela tiden. Det är väldigt praktiskt ska ni veta. Jag har också nyligen gått och blivit med arbetstelefon vilket känns helt galet vuxet och viktigt.

Sen jobbar jag ett par timmar. Här ser ni Robin, den ena av mina två kontorsgrannar. Den uppmärksamme märker också nu hur jag använder båda skärmarna - en för Facebook och en för nåt popupfönster, lol. Lovar att jag gör annat också.

Dags för lunch! Idag nudlar med både ägg och keso. Lite lyxigare så där. Två satsumas till efterrätt till och med!

Efter lunch jobbade jag lite till, sen gick jag ut på stan för ett par jobbrelaterade ärenden.

Hämta ut paket och köpa kontorsmaterial, t ex.

Sen drack jag en kaffe och jobbade ännu lite till. Favoritmuggen har fått flytta med till kontoret.

Vid fem gick jag hem. Då var det redan ganska mörkt och tyst i vår korridor. Här är affischer för två jätteroliga event jag tycker ni ska gå på. Mer om dem senare i ett annat inlägg.

Cyklade hem i kall, kall blåst. Så här såg jag ut förresten igår. Hörlurar - Urban Ears, tröja - Puma x Asos Curve, byxor - H&M, skor - Reebok, jacka - Lindex. Jag skrev mest det där för att få känna mig som en äkta bloggare, tror aldrig nån nånsin har frågat mig om var mina kläder kommer ifrån. Kändes lite kul måste jag säga.

Pär hade önskat sig plättar till mat så då blev det plättar till mat. Inser nu att det blev en väldigt grönsaksfattig dag igår, men tror ni mig om jag säger att vi faktiskt äter ganska mycket grönsaker i vanliga fall? Mvh vegetarianerna.

Efter maten spisade jag lite jazz. Nä nej, men jag satte på en skiva (James Blake den här gången) och gjorde lite sånt där småpyssel…

… vattna blommor…

… kolla på utsikten…

… och hänga med katterna. Ni ser ju Violas vilda entusiasm.

Sen satt jag mig ner och jobbade en stund. YES jag tänker på det som jobb när jag sätter mig och läser böcker inför bokmässan, för 1) det är ju faktiskt det 2) det påminner mig om vilken jävla dröm jag lever i och 3) det hjälper mig att faktiskt göra det och inte fastna i evighetsscrollande.

Viola höll mig sällskap. Det här är vår gemensamma favoritplats. Jag i vår läsfåtölj och Viola i famnen på mig i läsfåtöljen.

Sen skrev jag 1000 ord. Jag har bestämt att kapitel är ungefär tusen ord. Jag försöker skriva ett kapitel varje gång jag sätter mig ner. Jag försöker också inte skriva mer än så i gången. Man måste hushålla med ångan. Jag hade givetvis inte Ronald McDonald på skärmen, men det här är känsligt ännu. Man ska inte släppa in för mycket ljus i mörkrummet har jag hört. Tids nog. OM DET BLIR NÅT DET VET JAG INTE DET KANSKE INTE BLIR NÅT ALLS NI KANSKE ALDRIG MER FÅR LÄSA NÅT AV MIG MAN VET INTE JAG HAR INTE LOVAT NÅT!!!

Sen gjorde jag ansiktsmask (shoutout till alla halvblinda jävlar som måste använda glasögon även de femton minuter man sitter med ansiktmask)…

… och tog bort nagellack. Det är väl inte väldigt viktigt att berätta om, men det här nagellacksborttagningsmedlet som jag köpte på Boots när vi var i Bristol pga stort behov har visat sig vara jättebra?! Tror jag tog det billigaste bara för att jag behövde något, men det är drygt och effektivt och luktar inte ens illa? Tips för den som har vägarna förbi the UK. Annars köper jag alltid på Lidl, deras är billigast och lätt bäst, det lärde mig Ronja nån gång.

Sen var det inte så mycket mer med den dagen. Jag kröp till sängs med de här två och Pär (som nog deltagit i den senare delen av min dag, men som bara inte synts till här). Nöjesläste lite och somnade sen, säkert ganska mycket senare än många av er. Min dygnsrytm är som sagt inte så dygdig, men den duger.

Jeansbyxans vara eller icke vara

Hej hej bloggen! Idag hände något oväntat och storartat: jag hade jeans på mig! 

Kolla! Här är jag i jeans på jobbet! Här ser ni kontoret förresten. Jag delar det med två andra, mitt skrivbord är det med blomman på. 

Jag kan inte komma ihåg senast jag har haft jeans på mig, det är inte bara den varma sommaren som utgjort pausen utan också kanske nåt år av en evig tights & klänning-look. Det här är första gången i hela mitt liv som jag har ett jobb som inte kräver en särskild klädsel eller ens funktionell klädsel på det sättet - jag kan basically ha på mig vad jag vill! Inom rimlighetens gränser då, misstänker det skulle börja harklas menande om jag kom in i t ex ringbrynja och bikini.

Jeans har jag visserligen kunnat ha på mig på After Eight också, men eftersom jag har värdesatt funktionalitet OCH bekvämlighet när man går från att servera lunch till att sitta och skriva utan att byta om, så har jeansen i min garderob fallit i glömska. 

För det är ju jävla obekvämt med jeans alltså! Jag KAN inte köra 12 timmars dagar i jeans, speciellt inte när halva dagen är att sitta ihopsäckad framför en dator. Det går bara inte. Det känns som att ha tvångströja på sig. Och när det finns så mycket equally snygga alternativ! Tights och klänning - sällan fel.

Fattar inte Pär och hans likar som går i jeans 24/7. Om jag haft jeans på mig en dag på jobbet så är det  absolut första jag gör när jag kommer hem att ta av mig dem. Men Pär, nä han ligger i soffan och kollar tv i jeans, går promenader i jeans och äter frukost i jeans. Helt ofattbart för mig. Jag har en teori om att det här är ett manligt beteende (om vi nu ska prata om manligt och kvinnligt men), men det här baserar sig bara på studier i min egne nära familj. Är ni såna som kan vistas i jeans längre tider eller är ni team Ellen?

Satt som i givakt i min kontorsstol hela dan och krossade eventuellt nån mjälte när jag hoppade på cykeln i morse pga denna kompromisslösa linning och stadiga tyg. Man kan ju fråga - varför? Är det värt detta självspäkeri? 

Ja, kanske. Ibland i alla fall. För det är ju jävligt snyggt med jeans, det är det.

Igår kväll låg jag och funderade ut vad jag skulle ha på mig nästa dag och mina tankar drogs nästan omedelbart (via en ribbad pennkjol som jag älskar men inte riktigt hittat användningsområde för ännu) till dessa mom jeans jag köpte på Asos rea i somras men inte använt än.  

Kände mig så jävla phresh imorse när jag drog på mig dom och en vit tisha. Kände mig som Dylan i Beverly Hills, vilket vi väl alla kan enas om är en eftersträvansvärd känsla.

Kände mig snygg ännu när jag kom hem, nu med en min favorittröja som värmande lager. Jeans ändå - så snyggt. Och jag får ju försöka komma ihåg att det här är ju ändå första gången jag använder just de här jeansen, jag har ett par ingångna i garderoben som är betydligt mer förlåtande. Och även de här ska väl nötas ner och mjukna i sinom tid.

30 sekunder efter att jag tagit den här bilden, sprungit upp för trapporna och stängt dörren bakom mig slet jag av mig brallorna. Nån måtta med snyggheten får det ändå va.

Och nu ska jag iförd min mjuka, jättesköna, inte alls Dylan-i-Beverly-Hills-iga tights laga mat. 

En elefant om dagen

Ni vet när man köpt en ny grej till hemmet och man börjar ifrågasätta allt annat man har? Det har hänt mig idag.

Så här såg jag ut idag när jag åt en stående frukost förresten. Jag fick en kommentar om jag kunde skriva om hur jag klär mig i sommar och om jag kunde visa det i bilder. Tja, det kunde jag väl göra, men jag tror att jag ska försöka inkorporera lite outfittebilder till vardags istället, känns så maffigt att dedikera ett helt inlägg till mina svarta bomullsshorts liksom. Så vi gör så här istället.

Vi körde modern till flygfältet i Vasa, hon åkte hem och Nora stannade kvar. Både jag och Nora somnade i bilen i omgångar. Vet inte när senast jag skulle sovit i en bil på det sättet. En skön och lite märklig känsla att vakna när man stannar. 

Efter att vi vinkat av mamma gick vi på lite loppis. Jag fyndade lite vinyler, en mugg, ett spel och så den här:

En grönoljig liten keramikelefant. 

Eller liten och liten, den väger ganska tungt. Grävde fram den bakom en massa överprissatt bråte, nästan målinriktat, nästan som att den ropade till mig. Fem euro fick jag ge för den och det kan den va värd.

 ”Den är ju bredare än vad den är lång” var Pärs kommentar angående den och jo, den delar kroppsform med Fem myror-elefanten.

Gullig rumpa. 

Skulle gärna vilja veta lite mer om den, känns som att den lika gärna kunde va danskt 60-tal och konsthantverk som nåt en fjärdeklassare gjort i skolan. Men oavsett tycker jag den är jättejättefin och nu känner jag en plötslig lust att kasta ut all färgglad plast och ljusa textilier och satsa på naturmaterial, tunga saker, konsthantverk och nåt smidat. Men, lagom är bäst och i slutändan gillar jag ändå vår blandning av ljust och mörkt, lätt och tungt, billigt och lite mindre billigt.

​Glad för min lilla elefant är jag i alla fall. 

För övrigt kan jag rapportera från livet att vårt lilla minihushåll på 2 katter + 2 mänsk har växt tillfälligt. Nora (a k a den vackraste 15-åring världen beskådat) ska ju bo här en månad fram över och dessutom är vi hundvakter åt en liten pudel. Så plötsligt är vi en ganska stor familj. Rätt så trevligt får jag ändå säga. 

Dessutom har det nästan omöjliga hänt; Yukiko Duke har tipsat om min bok på sin youtube-kanal. Hurra! Det var ett delmål det med; få Yukikos uppmärksamhet. Är så väldans stolt och glad över vart den lilla bokajäveln tagit mig.